Författare: Sol

Vi har funderat fram och tillbaka huruvida vi skulle renovera vår husvagn eller köpa en ny. Vi var ganska sugna på att renovera för att få sätta vår unika prägel på vår vagn men samtidigt ville vi inte lägga all tid det skulle innebära. Beslutet blev taget åt oss när svärfars bekant skulle sälja sin vagn. Den är från -81 och därmed också en retrovagn. Fördelarna med denna var att det inte fanns någon nämnvärd fukt (förutom ett läckage) och den var bra mycket större än vår befintliga. Vi slog till. Efter ha sålt den gamla köpte vi vår nya pärla och drog hem. Det hade som sagt bildats ett läckage och tyvärr runnit in vatten i vår nya då den hade stått parkerad oanvänd i nästan 3 år. Vagnen hade stått lite lutad och därmed hade trycket på taket skapat en glipa där vattnet hade träckt in och sen ner i väggen. Detta håller vi just nu på att laga. Frugan har lagt silikon längs listen på taket och i skrivande stund är hon ute i vagnen och river ner väggen.

Storleksmässigt är det stor skillnad mot den gamla vagnen. Nu har vi två stora sängplatser och rejäl yta vid köksdelen. Det ska bli riktigt roligt att piffa upp den och jag längtar tills vi kan börja använda den. Jag kunde ju inte låta bli att börja smygpiffa. Så fruns mormors hemvävda mattor är redan utlagda, dukar på borden och korgar med både blomma och kryddor i. Inredningen är mörkbrun och randiga klassiska dynor i beige/orange.. Tänker hålla mig till jordnära toner och gröna växter. Kollar mycket på pinterest för inspiration. Ni kan följa oss på instagram för bilder. @frejasnet @solskriver @frejas_foto

Våra höns värper och vi har redan provsmakat äggen. Det är speciellt att äta ägg som kommer från ens egna höns. Vi har planer på att snart kastrera våra kaniner. Vi hoppas det ska göra att de lugnar ner sig och att de blir mindre rymningsbenägna. Vi kan knappt ha de i uteburarna på gräsmattan utan att de försöker forcera gallret.. Vi måste dessutom snart fixa djurvakter till våra höns och kaniner om vi ska komma iväg i sommar. Men det löser sig säkert.

Jag går med Frid! /Sol

Vi har varit hos Frids föräldrar för att städa ur vår husvagn. Vår älskade ”Lilla snigel” som barnen döpte den till. En äkta 70-talare, Polar, i den rätta färgen orange. Den har bäddplatser så vi får plats i teorin men den börjar bli för liten i takt med att barnen blir äldre. Den är väldigt trång för vår familj på 6 personer. Förra ägarna byggde en våningssäng på den lilla sittplatsen vilket är bra men samtidigt kan man aldrig växla den platsen till soffplats. Det är ju en fast installation. Det har fungerat väldigt bra när vi har legat en helg eller längre för då har vi kunnat slå upp förtältet och använda det som ett rum. Då sitter vi i det och äter, pratar och vistas helt enkelt i. Men om vi skulle köra långt och behöva stanna på ett nytt ställe varje kväll blir den för liten. Det är väldigt mycket roddande med att fälla upp stora sängen och fälla ihop. För att kunna få matplats.

Ni förstår kanske vart jag vill komma med detta. Jo, vi har hittat en ”ny” 70-talare. En större Polar. Med större sitt och sovplatser. Dessutom är den ju större i gången där man lagar mat och kylskåpet är större. Vi har bara tittat utanför då det är en bekant till svärfar men det är ett ordentligt par som har ägt den och skött om den minutiöst och det känns tryggt. Denna är silvrig och blå men dynorna är fortfarande randiga i orange. 🙂 Den har dock drabbats av en lite skada och det har läckt in vatten från taket ner i väggen. Men förhoppningsvis är detta lätt åtgärdat. Det ska bli spännande med en större husvagn men vår ena dotter tycker det är jobbigt med såna här förändringar. Hon sörjer att vi ska sälja vårt ”hus”. Jag hoppas hon kommer förälska sig i den nya vagnen och tycka den är lika mysig. Nu hoppas vi att vi får hem den nästa helg så vi kan få sätta igång med att laga läckan och det bästa av allt, få flytta in i den och göra den till vår. Sen blir det säkert många turer i sommar.

Jag går med Frid! /Sol

Då var det fredag igen. Ibland känns det som veckorna bara springer iväg. Denna veckan började med inbrott, det har fortsatt med tokigheter och det slutade med att min telefon fick dödstöten när dottern råkade välta ner den från köksbordet. Som tur var fick jag låna en begagnad av min bonusmamma och idag har vi varit i stan för att koppla på Bank ID. Men det fungerade inte så nu har jag fått en bankdosa. Suck. Det innebär att det finns en del tjänster jag inte kommer in i. Men detta är ju bara tillfälligt. Det får givetvis bli en ny telefon. Vi lever ju i ett sådant samhälle där en telefon krävs. Jag kan ju inte ens anmäla mina barn sjuka på skolan utan att ha Bank ID på telefonen. Idag är det fredag och det är en speciell känsla tycker jag. Då är det extra mys, ofta poppar vi popcorn och sen myser vi med de äldre barnen framför tv efter att ha ätit den traditionella tacosen.

Fredagsdikten;

Solens strålar!

Ljuset sprider sig in i hjärtats innersta vrå. Det tinglar och tanglar, fnissar och tasslar av regnbågens strålande färger. Bubblor skrattar, bubblor flyger, bubblor snubblar, bubblor fyller min kropp. Jag låter min inre sol lysa och den visar vägen. Tacksamt springer jag mot skatten och äntligen är jag där. Är du med mig?

Jag går med Frid!/Sol

Nu har vi fått höns. Det är ganska komiskt, vi har inte velat binda oss vid platsen eftersom vi vill resa. Nu har vi akvarium, tre kaniner och….höns… Ja, det gick ju bra.. Nu kan vi lika gärna skaffa hund också.. Hahahaha..

Min mamma ska flytta från sitt hus till en lägenhet och var tvungen att omplacera sina höns. Men de som skulle ha hönsen backade ur i sista sekund. Min mamma fick givetvis panik. Jag pratade med frun om det och hon föreslog att vi skulle ta dem. Vi har pratat om detta innan och därför var sträckan från tanke till handling inte lång. Vi har hägnat in vår paviljong och gjort ett hönshus av en packlår. Det blev väldigt fint och fungerar bra till tre höns. Vi bor ju i villakvarter och enligt vår kommun får vi ha upp till 5 höns men ingen tupp. Trots att mamma har haft höns i många år har jag inte förstått myset fullt ut. Jag ska definitivt sitta mycket i hönsgården och njuta. Det är som bästa terapin! Hönsterapi, just saying!! Ni vet var ni hörde det först! Hahaha..

När vi kom ut i söndagsmorse för att bygga hönsgård insåg vi att vi hade haft inbrottsförsök i vårt garage. De hade förmodligen blivit avbrutna för de hade inte kommit in men vår dörr är förstörd. Jag är så tacksam för att de inte tog sig in i vårt hus. Det finns få saker som kan göra en så otrygg som ett inbrott. Väldigt jobbiga känslor. Sen har vi fått höra att fler i byn råkade ut för samma sak samma natt. De hade tagit en vinkelslip i ett garage men i ett annat hade det inte funnits något att ta. Känns ändå skönt att det inte var något ”personligt” mot oss.

Jag och frun håller på med en bok tillsammans och det känns som ett spännande projekt där vi kan sammanföra våra passioner; fotografi och skrivande. Vi har ett annat bokprojekt också på gång där jag skriver och frugan ska ”måla”/skapa bakgrunder. Frun har nämligen många talanger och hennes konstnärliga ådra sträcker sig längre än till fotografi.

Denna våren står för nystart och det känns som en bra tid för nystart!

Jag går med Frid! /Sol

Nu längtar jag ut. Dock inte ut i denna kyla utan ut i värmen. Vi har haft väldigt mycket sol de senaste veckorna vilket är väldigt välkommet. Men det är ändå fortfarande kallt och minusgrader varje natt. I år kommer det bli vikingamarknader och vi har börjat planera vilka vi vill åka på. Efter 2 års uppehåll tänker vi lite annorlunda. Vi ska numera åka med husvagn och vi kommer även välja bort några marknader. Framförallt får vi ju se vad som händer i världen och hur oroligt läget är.

En sak jag har haft med mig i många år är hur jag tänker angående rädslor. Jag ser ett stort monster som äter rädslor och ju mer rädd jag är desto större blir det här monstret. Det är ju det sista jag vill; mata ett monster som dessutom växer och blir mer hotfull. Det brukar faktiskt hjälpa mig att tänka annorlunda. Jag väljer istället mitt ”Happy Place”. Känner ljus, kärlek och hopp. Det kan låta som en struts som stoppar huvudet i sanden men tänk om alla istället hade satt sig i meditation och fokuserat på ljus och kärlek. Då hade vi förmodligen inte haft hälften så mycket konflikter och krig. Jag hjälper ju dessutom ingen med mina rädslor. Rädslor kan absolut hjälpa en ur farliga situationer men rädslor gemene man har är oftast överdrivna och ofta alldeles onödiga. Min strategi är att glädjas i förskott för om glädjen kommer har jag fått glädjas två gånger och om det blir tvärtom blir jag iallafall glad en gång och bara besviken en gång.

Men åter till naturen. Nu längtar jag ut, barfota gående på bar mark. Med gräset kittlandes mellan tårna. Senast i morse sa vår snart-4-åring att hon ville åka bil länge med oss. Det gjorde vi ju somras när vi satt i bilen från Skåne upp till Abisko och ner igen. I det stora hela hade det blivit ett fint minne för henne trots att hon var mer än nådigt trött på att sitta i bilen de två sista dagarna hem. Det ska bli härligt att komma iväg igen. Naturen kallar på oss! Och vi hör! Vi kommer gärna!

Jag går med Frid! /Sol

Vi gick från pandemikris till krigskris. För några veckor sen gick Putin in med buller och bång i Ukraina. När man ”står så här utifrån” och tittar ser det ju helt oprovocerat ut. Dessutom hotar han resten av världen genom att säga att om någon lägger sig i får de ta konsekvenserna. Det som är helt otroligt fint i detta är att hela världen står bakom Ukraina. De får stöd och hjälp från alla håll. Till och med vårt eget land har skickat både pengar och stridsmedel vilket kan ju vara lite förvånansvärt då Sverige ska vara neutrala.

Men samtidigt är våren på väg och det gör ju att man får lättare att andas om man inte är pollenallergiker förstås.. (sorry för dåligt skämt..hahahaha) Helt ärligt, återkomsten av ljuset behövs verkligen i vårt mörka land. När mörkret kommer bejakar jag dess gömställe. Grottar in mig i mitt ide. När mars kommer tror jag att jag vill stanna i mitt ide för alltid, ända tills solens strålar lyser upp min tillvaro och jag kommer på nya tankar. Då gör mitt soldyrkande hjärta små glada skutt och hopp. Det är de underbara livsandarna som gör sig påminda. Det som är annorlunda i år är att odlingsandarna har hållit sig tysta. I ett tappert försök att väcka dem handlades det hem fröer men förgäves. Än så länge finns ju tid även om det snart brinner i knutarna om tomatfröna ska sättas. Varje vår sätter jag fröer och jag brukar börja i februari men i år har jag inte haft lust och det är ok. Det får vara så ibland. Min fina växthustunnel får väl inredas med en skrivhörna om det inte blir någon odling i år. En liten rolig anekdot om vår trädgård som jag måste dela med mig av är när vi flyttade in vårt hus fanns det ett gäng Dahliaknölar i jorden. (För er som inte vet är det en sorts blomma) När hösten kom grävde vi upp dem som sig bör och fyllde matkällaren. Där fick de ligga till våren. När de hade legat där alldeles för länge och vi inte blev färdiga att sätta dem i jorden slängde vi dem. Vi konstaterade att vi inte kunde ha saker som skulle skötas på det sättet. Som ska grävas upp för att förvaras och sen grävas ner igen. Speciellt inte då vi hade en liten nyfödd dotter att ta hand om. Men visst fick vi dåligt samvete för att vi inte hade tagit hand om arvet vi hade blivit tilldelade av farbrorn och tanten vi köpte huset av. Det roliga är att många av instagramkonto som jag följer nu pratar sig blåa om Dahlior. Men nej, vi ångrar oss inte och jag brukar snabbt klicka mig förbi alla frälsta Dahlia-inlägg. Ringblommor däremot är underbara blommor! Ätbara och sköter sig själva! Stort ”gilla” på den! 🙂

Jag går med Frid! /Sol

I början av februari valde jag att ta ett nytt steg i mitt liv. Eller rättare sagt; jag fullföljde ett påbörjat steg. Jag och Frid började åka på vikingmarknader tillsammans när vi kom ihop för snart 7 år sen. Där och då började vi använda namnen Frid och Sol. Nu har jag valt att byta mitt dopnamn mot Sol. Jag har tänkt på det ett tag men någonstans i mig kändes det att nu var det dags. Det var ett energibyte som behövdes göras. Mitt dopnamn som jag alltid har tyckt mycket om finns kvar som andranamn. Det har ju blivit en rejäl förändring, alla register är ju nu med mitt nya namn och jag har ju till min stora glädje fått beställa ett nytt körkort. Det gamla var med ett foto på mig taget precis under min skilsmässa. Jag såg ut som ett vrak. Så det var mer än på tiden att få det uppdaterat.

Nu ska jag bara växa in i mitt nya namn och börja presentera mig med Sol. Det gamla sitter givetvis ganska hårt så det kommer säkert ta tid. Men det gör inget, förändringen kommer att ske även om det kommer ta tid. Jag delade om namnbytet på sociala medier och fick en överväldigande positiv respons. Jag blev alldeles överraskad och rörd. Känner bara tacksamhet. Nu ska jag lära känna mig själv som Sol. Jag känner ju henne ganska bra men nu ska jag låta henne ta mer plats och det känns helt rätt!

Jag går med Frid /Sol

I lördags drog stormen Malik över Sverige, iallafall över den södra delen av Sverige. Frid var iväg och jag var hemma själv med våra två yngsta. Jag tycker det är lite jobbigt med stormar. Jag känner mig liten och maktlös när naturen ryter ifrån. Men min mamma hade varnat mig att det skulle komma en storm och därför var jag förberedd. Redan på lördagsförmiddagen var jag ute i trädgården och stormsäkrade. Plockade in allt löst och lade ner bänkar och stolar som jag inte behövde ställa in. Jag matade även våra kaniner och bar in ved till vår kamin. Sen gick jag in och låste dörren. Det tog ett par timmar sen var stormen över oss. Den slet och drog. Våra lampor blinkade några gånger på kvällen när mörkret hade lagt sig över bygden och jag tog fram ficklampor, ljus och tändare. Vi fick ha kvar strömmen som tur var. Jag och döttrarna hade en mysig kväll trots allt med film och godis. Dagen efter gick jag ut och inspekterade vår trädgård och vårt hus. Stormen hade varit snäll mot oss och allt såg okej ut. Vår basketkorgställning blev sned i förra stormen och den blev ännu mer sned i denna. Den kommer behöva rätas upp innan basketspel kan ske!

Idag skiner solen och jag är full av energi. Jag har dammsugit, tvättat golv, kört en tvätt, bytt duk på vårt tv-rums bord mm. Känns jättebra. Nu sitter jag och jobbar och ska göra så tills barnen ska hämtas. Jag måste passa mig lite eftersom min kropp inte alltid är med på noterna när det gäller full fart. Den kan mycket väl protestera högt och sen blir jag liggande. När jag får sånt ryck brukar jag få bromsa mig efter ett tag trots att jag vill köra på. Annars kan det komma ett kraftigt bakslag. Men jag vet detta nu och har lärt känna min kropp och mina begränsningar.

Jag skriver på min självhjälps bok. Men även på ett par andra manus. Tycker det är skönt att ha igång många projekt. Fastnar man på ett manus är det bara att ta ett annat och det första kan då vila. Ibland är det en bra idé för då kommer det ny kraft och energi. Titeln till min självhjälps bok är inte riktigt spikad än. Men det är en handbok i personlig utveckling. Där du får fakta, personliga anekdoter och råd blandat i en härlig röra. Det är skrivet utifrån kvinnligt perspektiv för kvinnor och om kvinnor.

Nu ska jag återgå till mitt bokskrivande!

Jag går med Frid! / Sol