Inlägg

Publicerat

Insnöade, olycka och julmys

Då är det torsdag och siste november. På söndag är det förste advent. Vi är nästan insnöade. Inte ofta man kan säga det i Skåne. Nu hoppas jag bara att det får ligga. Jag har inga problem med att det kommer snö, problemet är när det börjar töa och sen fryser till is. Kommer det snö och det får ligga kvar kan de röja vägarna, man vet att vinterkläder ska på, snön lyser upp i mörkret och barnen är glada. Även om jag är en sommarmänniska så föredrar jag riktig vinter istället för regn, slask och is. Men det är jobbigt precis efter snöfall som i morse när jag skulle köra dottern till skolan. Då var det lagom muntert när jag inte visste ifall vi skulle kasa av vägen eller ifall det var skottat i backen (typ 2 km) ner till byn. Men jag kom både fram och tillbaka.

I tisdagskväll var jag med om något väldigt otäckt. Jag skulle gå ner till servicehuset vid 22.30 för att göra kvällstoalett. (”göra kvällstoalett”, hur gammal är jag egentligen!!! HAHAHA..) När jag är strax utanför ingången krokar mina kängor ihop sig. Det sitter hyskor som skobanden ska snurras runt. De hyskorna krokade ihop sig. Jag hann inte reagera utan helt plötsligt krasar det i ansiktet och jag inser att jag ligger på marken. Jag trodde kraset innebar att mina glasögon hade gått sönder men till min stora förvåning var de hela. Det gjorde ont i kroppen och jag översköljdes av en trötthet och kände att det var nog helt ok att ligga kvar i den skönt (?) kalla grusen och sova en stund. Men någonstans förstod jag att jag nog var tvungen att ta mig upp. När jag skulle ta hjälp av min vänstra arm strålade det smärta genom den samtidigt som smärtan i mina knän gjorde sig till känna. Men på något sätt tog jag mig upp. Kände mig som 90 år. Jag stapplade in på toa omtumlad av chocken. Landade på toan och då kom tårarna. Jag lyckades borsta tänderna och ta mig hem till bussen. Där lossnade chocken ordentligt och kroppen skakade okontrollerat samtidigt som tårarna sprutade som på ett barn. Vilken tur att barnen sov och att Frid kunde ta hand om mig. Jag hade skrapat pannan och fått en rejäl bula, mina knä har bulor och min arm gjorde ont i vissa rörelser. Jag fick nog armen under mig för jag hade skrapmärken ovanpå handryggen. Igår, alltså dagen efter, fick jag tid på vårdcentralen för att kolla min arm. Men de tror inte på någon fraktur bara en kraftig smäll. Jag ska dock hålla koll på symptom för hjärnskakning de närmsta dagarna. Jag är öm, har träningsvärk och är enormt trött just nu så det är vila som gäller. Sköterskan sa att jag hade haft en enorm tur som inte var mer skadad och att mina glasögon hade klarat sig. Mycket handlade om att jag hade haft tjocka vinterkläder på mig. De dämpade fallet.

Livet i bussen snurrar på bra tycker jag. Det är ju stor fördel med servicehuset. Inga köer till toa eller dusch. Hahaha. Alla med barn kan nog relatera till detta. Vi börjar komma in i rutinerna. Inte en enda gång har någon sagt att de längtar tillbaka till huset. Vi har också konstaterat att klarar vi denna årstiden så klarar vi allt. Sommarhalvåret är ju ganska enkelt att bo litet för då kan man vara ute mycket men nu är vi hänvisade till att vara inne mycket. Än så länge har det inte varit några problem. Men vi får utvärdera det till våren. Vi har det iallafall mysigt med sagoläsning och sällskapsspel efter middagen. Vi ska givetvis baka både lussekatter och pepparkakor. Vår nissa Nicolina har flyttat med oss med sin lilla dörr och jag anar att hon lämnar adventskalendrar till barnen imorgon. Det bästa med en magisk nisse/nissa, hen kan flytta med oss var vi än befinner oss. Jag ser fram emot vår första jul i bussen.

Nu får jag lägga mig och vila denna ömma kropp en stund.

Jag går med Frid! / Sol

Publicerat

Födelsedagsfirande, Julbasar och spontandisco

Nu är det verkligen vinter. Med sina -10 ute på nätterna så innebär det vargavinter i Skåne. Hahaha, skämt å sido men visst är det ovanligt med så här kallt så här tidigt på året. På tal om varg så ylade vargarna på Skånes djurpark häromkvällen när jag skulle gå kvällspromenaden med Sammy. Även om man vet att de är inlåsta så känns det ändå lite väl spännande. Det var ju fullmåne igår så det kanske har något samband.

Idag är det tisdag och i vanlig ordning har vi varit på hundkurs. Det är väldigt roligt men både jag och Sammy är helt slut efteråt. Just i skrivande stund är frun på väg med yngsta dottern på ridning. Skönt att kunna åka iväg när det är ljust och dottern fortfarande är lite pigg.

Helgen som gick var fullsmockad med aktiviteter. På fredagen hade äldsta dottern dansuppvisning och på lördagen var det julbasar på flickornas skola. Det var väldigt trevligt. Det kändes väldigt juligt med många trevliga försäljare. Vår 12 årings klass höll i caféet och 14 åringens klass hade stöpt ljus som de sålde. Vi fick handlat en del julklappar också. 2:orna hade byggt upp en alldeles fantastisk fiskedamm där man blev inslussad i en gång med dekorationer i form av fiskar och tång samtidigt hörde man ljud som om man befann sig under vatten. Där fiskade vår 5 åring några gånger. Hahaha.. På söndagen fyllde vår mellandotter 12 år och detta skulle givetvis firas. Vi sjöng för henne på morgonen och sen begav vi oss till Nova Lund shopping center. Vi och 5 miljoner andra. Kanske lite överdrivet men det kändes som 5 miljoner. Det var ju sista dagen på black week så många ville väl passa på. Vi åt på Max och blev det shopping. Jag och födelsedagsbarnet stannade på Nova under tiden som frun tog de övriga två och körde till Eslöv. Där skulle nämligen äldsta dottern på bowlingkalas till två klasskompisar. Vi spenderade en hel del tid inne på Panduro. De har det så trevligt med en fin pysselhörna där man som högsensitiv kan tycka det är skönt att bara få sitta. Vilket både jag och dottern uppskattade högt. Vi var rätt trötta söndagskväll.

Vi har bokat biljetter till både mello och eurovision. Vi valde genrepen för att barnen ska orka med, ja, vi mammor också för den delen. Det känns väldigt roligt att göra det med barnen. Vi ska snart åka och titta på Dolly Style och Theoz med flickorna. Vi ska dessutom sova på hotell efteråt. Men det är en överraskning för barnen.

Julklappar är smått påbörjade och julpynt har börjat leta sig in i bussen. Om en vecka är det första advent. Några på campingen har gjort så fint med belysning runt deras boende. Det känns ändå mysigt att julen är på ingång. Man behöver myset nu för att kunna ta sig igenom den mörkaste årstiden. Vi har köpt ett roligt sällskapsspel som heter Kluster. Det är kraftiga magneter som man lägger ut på bordet. Sen gäller det att de inte smäller ihop. Det har vi börjat spela efter middagen och vi har faktiskt väldigt roligt. Jag är inte någon speltyp men detta passar oss väldigt bra. Idag avslutade vi middagen med ett spontandisco. Det trodde ni väl inte, att vi skulle kunna ha disco i bussen.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Kurs, syjunta och Sydsvenskan

Imorse hade vi -7 grader. Men vi har det varmt och gott i bussen. Det är bara så tråkigt att skrapa rutorna på bilen. På det viset saknar jag garaget. Vi får hålla tummarna för en mild vinter. Hahaha. Igår var tydligen närmre -30 grader i Norrland. Jag önskar väl aldrig en vargavinter men ännu mindre nu när vi bor så här. Drömmen vore ju att vara utomlands över kalla vintern. Men så länge barnen har skolplikt får vi snällt stanna här i Sverige.

Igår hade vi Sydsvenskan på besök. De ville veta hur det kommer sig att vi bor i buss. Vi brinner ju för detta så vi skulle nog kunna fylla hela tidningen. Flickorna var i skolan vid besöket men precis innan fotografering hämtade jag hem dem och de kände sig som filmstjärnor. Vi hoppas nu att det blir en bra artikel, fylld av ljus och kärlek.

Nu har jag gått med i campingens syjunta. Jag har varit med en gång och oj så roligt jag hade. Vi snackade, fikade, hantverkade och skrattade. Precis som sig bör när man samlas ett gäng med samma intressen. Det är väldigt trevligt att lära känna fler här på campingen. De har en grupp som lagar mat ihop och några promenerar tillsammans.

Jag går även på hundkurs med vår hund. Han är väldigt mycket hund i en liten kropp. Enligt kursledaren skulle han passa bra som tjänstehund. Vilket innebär enormt mycket jobb och träning. Jag har varit 3 av 6 gånger och känner att jag får bra verktyg att arbeta med. Han är ju än så länge bara 10, snart 11 månader. Jag vill ju göra rätt från början och därför känns det viktigt att få professionell hjälp.

Nedräkningen till jullovet har börjat. Jag har lånat två kalenderböcker. Kalenderbok är en bok uppdelat i 24 kapitel där man läser ett kapitel per dag under decembermånad. Som en nedräkning till julafton. Den ena boken handlar om en vätte och en mus som reser genom Sveriges landskap. Den andra handlar om en Kentaur. Igår började vi läsa i dem. Direkt efter middagen (när alla var samlade) passade jag på att läsa. Eftersom ett av barnen inte är här på heltid så har vi redan börjat läsa. Det var väldigt uppskattat.

Jag har ju glömt att berätta att vår lilla tomtenissa har flyttat med oss i bussen. Hon satte upp sin dörr häromdagen och lämnade ett brev och lite godis till flickorna. Flickorna uppskattar detta väldigt mycket. Det värmer att se deras glädje och veta att vi skapar fina barndomsminnen.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Hösten är här och äventyret kan börja.

Sist jag skrev var det vår och mycket har hunnit hända. Vi insåg snabbt att det var ganska långt att köra barnen fram och tillbaka till deras nya skola. De slutar dessutom olika tider. Vi började titta på alternativ och kom fram till att nu fick vi en anledning att flytta. Vi har inte trivts särskilt bra med att bo i kvarter. Vi har letat boende på landet men inte hittat rätt. Vi har ju en dröm och det är att få leva mer i frihet. Vi älskar ju att resa och har tyckt att huset har tyngt oss. Det finns ju alltid något att göra och det kostar en hel del att sköta hus och trädgård. Vi pratade om alternativ och hur det skulle funka. Vi tittade på olika livsstilar på Youtube. Tillslut kom vi fram till att vi ville ha en buss. Vi pratade med barnen och de blev eld och lågor. Ja, vår son på 17 år var tveksam. Vi pratade och kom fram till vad han oroade sig för. Han ville ha möjlighet till sitt privata liv. Han bor ju på internat och van att klara sig själv. Han hade ingen lust att trängas ihop med syskon i en buss. Vi löste det med att köpa en husvagn till honom som frun byggde om till honom. Han behöver ju inget kök men istället prioriterades en ordentlig säng, soffa, tv hörna och hans stora högtalare.

Vårt nästa bekymmer var att få sålt huset och hitta någonstans att sätta en buss. Huset blev sålt på några månader och vi har hyrt ett förråd som vi har alla saker i vi vill behålla. Barnen fick behålla allt de ville men vi vuxna har rensat ganska hårt. Helt otroligt vad man kan samla på sig.

Vi bestämde att vi skulle leta efter en buss som var mer eller mindre färdig. Vi hade inte tid att bygga från början. Vi letade först på säljsidor men hittade inget som passade oss. Antingen fattades sängplatser eller så fanns det inget kök. Vi var och tittade på en dubbeldäckare men den var i alldeles för dåligt skick. Frid lyckades till slut leta upp en ombyggd bokbuss som passade oss, om inte 100 % så iallafall 90 %. Den har kört i Boden som bokbuss men var nu ombyggd till husbuss.

Kruxet var att bussen befann sig i Luleå. Vi kunde alltså inte titta på den i förväg. Vi fick lita helt på säljarna. Vi hade dock ingen bra erfarenhet av säljare. Vi hade redan fått höra hur säljare höjde sina bussar till skyarna och när vi sen kom på plats var föremålet mer eller mindre skrot. Nu fick vi helt köra på magkänsla och den sa faktiskt; kör!!! Säljarna gjorde vad de kunde för att visa oss sanningen genom att filma bussen överallt och skicka filmerna. De höll bussen till oss tills vi hade sålt huset. Det visade sig att säljarna var helt underbara och sanningsenliga. Tack!!

Då var dagen inne. Vi hade bokat tåg upp till Stockholm för att sen ta nattåget till Luleå. Det blev en pirrig och spännande resa. När vi kom fram till Luleå stod säljaren där och tog emot oss på stationen men bussen som transportmedel. Vi åkte hem till säljaren och hans familj. De bjöd oss på middag och var otroligt gästvänliga. Sen hade vi en lång resa framför oss för att ta oss hem från Norrland till Skåne. Vi började köra söderut på lördagskväll. Vi kom hem tisdagskväll. Då hade vi passerat hela Sverige och kört igenom sen höst, snö, kyla, tidig höst, ja, alla varianter man kan tänka sig. Barnen njöt och tyckte det var toppen. Det var ju ganska mysigt att kunna titta på tv när man åker.

När vi väl var hemma vid huset började inflyttningen. Det fanns inga garderober i bussen så det var det första vi gjorde. Vi tog helt enkelt av våra garderober i huset och flyttade ut dem i bussen. Vi skruvade upp krokar till jackor och så fortsätter det. Vi håller på att bygger och fixar för att kunna bo bekvämt. Nu har vi bott i bussen på heltid i lite mer än 1 månad. Vi löser saker efterhand. När vi hade värsta kaoset med att tömma huset undrade vi om vi hade tagit rätt beslut. Nu vet vi att vi har gjort rätt. Det slutade med att vi står på en camping. Grottbyns camping i Höör. Här får vi stå skrivna. I Sverige måste man stå skriven på en adress och här har vi även vår brevlåda. Vi stormtrivs här med både platsen, andra campare och ägarna.

Vi har valt att göra detta för att kunna ha mer frihet i livet, för att kunna vara mer tillsammans och komma närmre familjen. Om vi märker att vi inte trivs eller om barnen mår dåligt av det så flyttar vi bara in i ett traditionellt boende. Svårare än så är det faktiskt inte. Vi har även valt temat för bussen. Givetvis blir det ett sagotema. Vi älskar att läsa och älskar sagornas värld. Det är ju dessutom en bokbuss. Klart vi ska ha ett sagotema.

En rolig anekdot är att tjejen i paret som köpte vårt hus har samma intresse som mig. Hon vill väva och älskar att odla. Men det roligaste av allt är att hon är från Boden och har alltså lånat böcker i vår bokbuss när den var verksam. Hur otroligt är inte det!!!

Vi har fortfarande vardagsliv med stressande att passa tider och sköta disk, tvätt och matlagning. Vi håller dessutom fortfarande på att landa i vårt nya liv. Men livet känns mycket lättare och enklare. Jag trodde jag skulle sakna diskmaskinen mest. Nuförtiden lastar jag trillevagnen med disk och drar ner den till servicehuset. Där står jag i min ensamhet, tittar på Netflix och diskar. Det tar tid och är annorlunda mot innan men jag njuter. Det blir en stund av egentid och nedvarvning. Vi duschar i servicehuset trots att vi har dusch i bussen. Det blir aldrig tjafs om att toan är upptagen, här är gott om toaletter och duschar. Barnen bråkar om samma saker som när vi bodde i hus. Vi har två tv apparater i bussen och alla kanaler som sen innan. De väljer dessutom ibland att gå ner i servicehuset för att titta på film på deras stora tv. De går även gärna dit om de har kompisar på besök. Vi har tillgång till tvättmaskiner och torktumlare i servicehuset.

Vi har alltid prioriterat familjen och barnen men nu är det mycket lättare. Vi har en del höjdpunkter att se fram emot. Vi har bokat platser till mello, en konsert med Dolly Style och Theoz och har även planer på julmarknader.

Välkommen till vårt nya liv i buss! Hoppas ni vill hänga med på vår resa.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Trädgårdsfix, Waldorf, operation och tacos

Vi kom iväg med husvagnen och även om det var kallt blev det en riktigt mysig helg. Nu har vi bestämt oss för att vara hemma några helger på rad för att kunna fixa i trädgården. Det har bland annat kommit upp ett staket så vår lilla hund kan springa fritt i trädgården vilket han älskar att göra. Vi har även flyttat ut hönsen till sitt sommarhus och vår kanin har fått flytta ut från köket. Frun gjorde ju en otroligt fin kaninbur till våra andra kaniner och nu har Bella fått flytta ut i den. Hon älskar att vara där. Det är en stor bur så hon kan få möjlighet att sträcka ut ordentligt när hon springer. Tyvärr är det fortfarande kallt men Bella har ett varmt hus att ta skydd i. Spenaten växer och tomaterna är omplanterade.

Flickornas nya skola har uppfyllt all vår önskan om en bättre skolgång. Vår tjej som går i 5:an har bara hunnit vara där i några dagar för hon har opererats. Hon fick ju en cysta i sitt öra för ett år sen som tuggade sönder hennes hörselben. När de opererade ut cystan förra året försvann även hennes hörsel på det örat. Detta har givetvis påverkat henne mer än vi kan ana. Men nu var det dags för att sätta tillbaka ett hörselben så hon kan få tillbaka hörseln. Det är lika fantastiskt som det låter. Tänk vad läkarna kan göra nu för tiden. Nu är hon hemma med bandage och om en vecka får hon komma tillbaka till skolan. Sen ska hörseln komma tillbaka successivt. Men de dagar hon var i klassrummet hann hon få vänner och hon avgudar sin nya fröken. Hon gillar även upplägget de har på sitt sätt att arbeta. Vår stora tjej som går i 6:an stortrivs i sin nya klass. Hennes kreativitet blomstrar. Hon fingervirkar, ritar, stickar och lär sig Rubiks kub. Det är värmande i hjärtat att se denna förvandling.

När dottern blev inlagd för operation lät jag henne rita på en bit tyg. När hon låg på operation tog jag mig igenom väntan genom att brodera hennes ”teckning”. Den väntan när ens barn opereras är nog den värsta väntan som man kan uppleva. Hon blev väldigt nöjd med sin bonad. Vi har bestämt att den ska ramas in som ett minne av operationen när hon fick sin hörsel tillbaka.

Idag är det fredag och i vår familj betyder det tacos till middag. Jag älskar tacos och jag älskar enkelheten kring sådan mat. ”Plockemat” är definitivt en favorit hos mig. Idag börjar årets första vikingamarknad. Ale utanför Göteborg. Vi hade en tanke att åka dit men när vi fick reda på att dottern skulle opereras veckan innan lade vi planerna på is. Vi avvaktar ett par helger och sen ska vi vara med på en annan marknad. Men det återkommer jag till. Förhoppningsvis är vädret varmare då.

Önskar alla en härlig valborg.

Jag går med Frid! / Sol

Publicerat

Ny skola, husvagn, sådder och klimatångest

Då var det klart! På torsdag är det sista dagen på skolan för flickorna för nästa vecka börjar de på sin nya skola. De har fått ledigt idag och imorgon då skolorna har påsklov veckorna efter varandra. Så för att flickorna skulle få påsklov tog vi de lediga. Det är så spännande och vi längtar allihopa. Bara höra dottern, som inte går i skolan för tillfället, säga att hon längtar gör ju allt. Vi har så många funderingar och vi är så nyfikna på denna skolans sätt att arbeta på. Vi har valt en waldorfskola och jag vet om att waldorfskolor har varit uppe i debatt för tyvärr har det funnits skolor inom den pedagogiken som har misskött sig. Men denna skolan fick, precis som alla Sveriges Waldorfskolor, en grundlig utredning och fick därefter toppbetyg. Jag har dessutom en väninna som har barn på skolan och hon har även arbetat där. Så det känns tryggt. Nu ska vi först njuta av påsklov.

Vi har varit mycket sjuka och i lördags skulle vi hämta hem vår husvagn. Som vi har längtat. Men jag låg däckad i förkylning och feber och planerna fick ändras en aning. Tanken var att köra hem husvagnen till svärföräldrarna för att kunna laga taket på husvagnen och sen premiärsova i husvagnen. Det blev istället att frun tog hela flocken inklusive hund i bilen, hämtade husvagnen, körde den till sina föräldrar och lagade taket. Men ingen övernattning utan kom hem till kvällen igen med hela ekipaget. Jag fick något så ovanligt som en hel dag för mig själv. Som sjuk var det välbehövligt. Det var förmodligen därför jag blev bättre redan dagen efter. Jag sov en runda, kollade film själv men även med sonen som också var hemma. Det var precis vad jag behövde. Nu är husvagnen hemma och vi har redan spenderat tid där. Vi fikar, spelar spel, ritar och bara myser…i trädgården.. Behöver inte vara svårare än så. Men nu längtar vi ut på vägarna.

Kylan håller oss i ett järngrepp och jag börjar bli riktigt less på det. Jag tror att alla de här bacillerna som flyger rundor försvinner när vädret stabiliserar sig och våren får komma igång. Det är ljusare nu och temperaturen är ok när solen är framme men att det måste hålla på att frysa varje natt är bara drygt. Jag sådde spenat ute i en pallkrage i februari och de har börjat titta upp nu. Tyvärr är jag ganska dålig på att komma ihåg att täcka över på natten och att ta av på dagen. När det slutar frysa på nätterna kan jag låta överdraget vara av. Sen har jag ju satt tomater, också i februari, som har blivit omplanterade en gång. De är så misskötta nu och jag måste verkligen plantera om dem igen. Tomater mår bra av att planteras om många gånger. Försöker intala mig att den hårda behandling jag har gett dem bara härdar dem inför utplantering. Men om jag inte ska ta dö på dem är det hög tid för större krukor. Vi sådde även gula ärtor för att få ärtskott att skörda. De har gett skörd två gånger nu och ev kommer en tredje gång. Det är superenkelt att så och enkelt att klippa hur mycket man vill ha när man sitter och äter. Nyttigt och gott är det också.

Jag såg någonstans att den 3/4 hade vi använt jordens resurser för i år. Jag fick en sån enorm klimatångest. Det var en känsla av panik. En enorm rädsla. Vad håller vi på med? Varför fortsätter människan ta död på sig själv? Vad ska finnas kvar till våra barn, våra barnbarn? Jag vill göra så mycket men det känns som en droppe i havet. Vi släckte ner på earth hour och vi tar hand om våra rester, sopsorterar, flyger aldrig, köper mycket begagnat och vi kan säkert göra ännu mer. Sen hör man om stora företag som bara kastar hur mycket som helst och slösar på våra resurser. Blir så ledsen att vi som privatkonsumenter ska göra så mycket och hela tiden men stora företag inte behöver ta ansvar. Hela tiden styr pengarna. Vilka pengar ska rädda oss när vi har förgiftat vattnet, djuren och våra växter? Just nu är jag inne i ett rensningsprojekt och ska tömma så mycket som möjligt av våra saker. Det är dags för ett skifte. Jag har samlat på mig bland annat tyger och annat hantverksrelaterat. Jag vill inte säga att jag har förändrats men jag har tagit fram den jag är. Den jag nog alltid har varit men inte vågat visa. Jag ska tömma ur och börja om från noll för att se vad som är viktigt i livet. Jag är en nomad och det är svårt att leva lätt och enkelt när hemmet är belamrat med saker. Sen är jag väldigt praktisk och vill därför ha praktiska prylar som förenklar livet. Som diskmaskin, tvättmaskin och dusch är krav i mitt liv nu när vi har stor familj. Ett hem, en bas är ett annat viktigt krav för tryggheten för familjen. Men annars behöver jag mer frihet i livet. Som tur är har jag en fru som är helt inne på min linje vilket förenklar vårt liv tillsammans. Hon hänger med på mina spontana ryck utan att blinka. Vi mår som bäst när bilen är fullpackad och vi är på väg och snart är det dags.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Fredag, skolexkluderad, ekorrhjul och en massa annat.

Idag är det fredag. Fredagar är något speciellt. Det ger en speciell känsla, en lätthet i kroppen. När jag arbetade brukade vårt arbetsgäng mysa till det extra på fredagar. Vi kunde tex bjuda gruppen på en lyxkaffe som en ”Frappe”. Stämningen var ofta gladare. Nu jobbade vi bara veckodagar så för oss stod fredagen för ledighet. Arbetar man helg så är kanske känslan annorlunda. Jag arbetade helg när jag var i början av mina arbetsår men då var hela livet en fest så det var säkert ingen skillnad på vardag och helg. Nu när jag har barn brukar vi ha en annorlunda eftermiddag på fredagar. Vi kanske myser med popcorn eller ger oss iväg på äventyr. På kvällen är det mys framför en film. Snart är det dags att hämta hem husvagnen och sen lär det bli äventyr med vår lilla snigel. Frid har ju precis startat igång sitt företag så detta året kan vi inte räkna med någon längre semester och då är det ju perfekt att sticka iväg på helgerna med husvagnen.

Det är mycket starka energiskiften på jorden nu och jag tror inte det har undgått någon. För 6-7 veckor sen gick jag med i en grupp som dricker ”kristallvatten”. Dvs man lägger en kristall i ett glas med vatten och låter det stå över natten. På morgonen dricker man vattnet som då har blivit påverkat av energin i kristallen. Vi började med en kristall för baschakrat och sen har vi jobbat oss uppåt. Vi har druckit för ett chakra under en vecka i taget. Jag är så tacksam för att jag hängde med på detta med tanke på energin som händer nu. Det är viktigare än någonsin att hålla sig jordad och förankrad i sig själv. Stå i sin egen sanning. Det är allt annat än lätt men samtidigt är det ju det enda som känns bra. När man står tryggt i sitt hjärta trots att det stormar. Just nu kämpar jag med näbbar och klor för dottern som inte mår bra i skolans värld. Hon är vad man kan kalla skolexkluderad och jag måste hitta ett annat sätt för henne att kunna känna sig inkluderad. Nu har jag hittat en annan skola som har gett oss ett otroligt fint bemötande och med stor förståelse för dotterns behov. Tyvärr är jag inte ensam om att ta detta beslutet. Dottern bor hos mig på 100 % men jag får inte ta beslut själv. Det är en fantastisk värld vi lever i. Sverige har en hel del att jobba på när det gäller barnens bästa. Det heter ju så fint att Sverige sätter alltid barnen främst. Tyvärr är det en sanning med modifikation. Så länge barnet lever i en kärnfamilj, klarar skolan med betyg som ligger lite över medel, sköter sina fritidsaktiviteter och börjar jobba efter sin utbildning så är allt lugnt. Men så fort du hamnar utanför dessa ramar brister Sverige big time. Har du en högre intelligens eller lägre, har du svårt att anpassa dig till skolans ramar eller är lite annorlunda så kan du glömma stöd. Man lägger gärna skulden hos föräldrarna och barnen får skämmas som inte gör det man förväntas. Min dotter är inte en hemmasittare som är det tjusiga ordet för såna som henne. Hon är exkluderad av skolan som inte kan bemöta hennes behov och därför blir hon hemma för att inte gå under. Vi har en alldeles för hög andel av ungdomar som avslutar sina liv pga att de inte har stödet. Mina barn har och kommer alltid ha stöd hos mig och Frid. Vi kommer alltid stå upp för dem. Tyvärr är det, som jag sa, inte bara vi två som tar beslut eftersom jag fick de 3 första barnen med en annan. Men jag kommer aldrig ge upp när det gäller det bästa för mina barn. Det var en av alla saker jag tog på mig samma dag som jag blev förälder. Att stå upp för mina barn och alltid skydda dem. Mina barn är det viktigaste för mig och de kommer alltid gå först.

Varje morgon gör jag min morgonritual och det innebär att jag skriver ”dagbok” över mina tankar och funderingar. Jag går också igenom mina drömmar. Minst en meditation blir det och sen lite mer skrivande. Detta gör en stor skillnad för min dag och mitt mående. Sen jag började meditera varje dag ser jag en stor skillnad. Jag kan hantera livet på ett lugnare och tryggare sätt. Jag har skapat ”min hörna”. När jag känner att jag behöver samla tankar och känslor under dagen är det där jag landar. Ibland stickar jag och ibland mediterar jag. Kanske bara sätter mig och skriver av mig. Detta är mitt sätt och jag är så tacksam för detta. Naturen gör detsamma för mig och snart är det skönare uteväder och då är det möjligt att jag minskar mina stunder i hörnan. Man får hitta sin egen grej, vissa springer en runda och andra gör yoga. Så länge man inte gör något som skadar sig själv eller andra så är det fritt fram.

Vi har pratat en del om att komma ur ”Svensson-livet”, det berömda ekorrhjulet. Vi trivs inte i detta ”villakvarterboendet” men eftersom Frid har startat företag får vi inget nytt lån. Vi får försöka hitta ett liv som passar oss trots att vi inte kan flytta på ett par år. Vår dröm är ett boende på landet gärna i skogen. Utan grannar. Intill en badbar sjö. Där kan vi hålla våra ceremonier i trädgården utan att störa någon med vår eld och vårt trummande. Där vi kan ha vår tipi och bada nakna i sjön. Hahaha. Ja, vi får väl se om det finns ett sånt boende här i Skåne. Min dröm är ju att bo i Småland men så länge de stora barnen ska åka till sin far varannan helg så får vi ju bo relativt nära.

Hur går det då med vår nya familjemedlem? Fantastiskt. Ja, han är ju en valp så det kissas och bajsas inomhus titt som tätt och de där tänderna biter ju på allt. Men det är ju så det är med valp. Annars är det underbart. Han gör att vi alla kommer ut flera gånger om dagen och håller ena dottern trygg på nätterna. Första gångerna väckte han henne mitt ni natten men nu sover han hela nätter. Välkomnandet alla får när de kommer hem är översvallande och speciellt för sonen som bor på internat och bara är hemma varannan helg betyder det säkert en hel del. Vi ska anmäla oss på valpkurs och upptäckte att vi har brukshundsklubben en bit utanför byn. Det ska bli jättespännande.

Men då var det fredag och regnet vräker ner. Igår när dottern kom hem från skolan hade jag förberett popcorn, dricka och fruktfat. Jag och våra tre flickor hade en mysig stund när vi lekte gå-på-bio. Äldsta dottern åker till sin far idag och därför brukar vi försöka ha vår fredag på torsdagen varannan vecka. Vi håller stenhårt på åldersgränser i vår familj. Nu har vi börjat titta på Sagan om ringen med flickorna. Den är från 11 år och nu är mellantjejen 12 år och vi känner att de klarar den om vi sitter med dem. Vi har ju nyligen tittat på de 4 första filmerna om Harry Potter. Vi har alltid valt filmer som barnen klarar av. Sen blir det ju väldigt mysigt att sitta tillsammans hela familjen. Även om det innebär en tecknad film för yngre barn. Det är ju vi vuxna som får anpassa oss efter barnets behov och ålder och inte tvärtom. Det blev ett långt inlägg idag och det är roligt att vara igång med en någorlunda regelbunden bloggning. Jag ska komma igång med youtube också, är tanken. Det kommer när tiden är rätt. Det är redigeringen som är min svaga punkt och då är jag beroende av min fru att göra det. Hon är proffs på det mesta och även på redigering. Min klippa och mitt allt. Tackar varje dag för att jag har fått möjlighet att leva med henne. Med henne kan jag vara mig själv och då växer jag som människa på allra bästa sätt. Tillsammans kommer vi klara allt!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Hund!!!!

Då är ett av våra projekt i hamn. Vi har blivit med hund. Vi har velat ha hund i många år men det har inte passat. En hund kräver en del av oss som familj och det har inte varit läge. Idag startar Frid sin firma (woohoo!!) och det innebär ganska mycket jobb för henne hela sommaren. Vilket betyder att vi inte kommer komma iväg så mycket som vi brukar. Vi började diskutera hund igen för några veckor sen och som av en händelse hade en gammal bekant valpar till salu. Sen gick det undan. Det visade sig vara en så kallad allergihund. Alltså en hund som väldigt många allergiker tåler. Vi åkte dit och vår dotter som är allergisk mot katt, kvalster och pollen fick provlukta på valparna. Det gick bra. Men vi bokade in ytterligare besök och utan några som helst mediciner i kroppen klarade hon testet. Föräldrarna till valparna är Malteser och Lhasa apso. Då blir valparna Lhateser. Vi valde en brun valp med svarta strimmor. Han är liten som ett gosedjur och har ett sånt rart ansikte. Barnen är i 7 himmelen och det är vi föräldrar också. Vi är totalt förälskade i denna lilla varelse. I en snar framtid ska jag boka valpkurs och jag ser så framemot detta hundliv. Vi kan ha med honom på våra resor med husvagnen och på vikingmarknader. Vi har valt namnet Sammy till honom och vi kallar honom också Lillebror. Vi valde en hane för det kändes rätt. Då slipper vi löptid och kan ”enklare” kastrera om vi tycker det behövs. Denna rasen blir långhårig men vi har bestämt att hålla honom kortklippt. Tycker de är så söta då.

Sammy

Ja, då har ni fått reda på ett av våra hemliga projekt. Det kommer dock ett till. Men det håller jag lite till på.

Nu ska vi fira fruns företagsstart. Jippi!!!!!!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Mars, trädgårdsfika, familjeprojekt och härliga Sverige

Då är vi inne i mars. Nu går det undan. Det blir ljusare och ljusare. Jag har satt tomatfrön och hunnit plantera om dem. Igår sådde jag spenatfrö ute i vår ena pallkrage. Glömde tyvärr lägga över duk inatt och givetvis blev det flera minusgrader. Men har jag tur har fröna legat skyddade och gror när de känner att det är rätt temperatur. Spenatfrö vet jag att man kan så på vintern så jag är inte jätteorolig. Det har varit ett otroligt väder denna veckan. Soligt och härligt. Igår tänkte jag elda i vår eldplats och vara ute hela eftermiddagen med barnen. Tyvärr hade jag bara fuktig/blöt ved, alldeles för stora vedträn och inte tillräcklig armstyrka för att få igång elden. Jag fick ge upp, humöret var inte på topp då men jag gick in och värmde nyponsoppa. Serverade soppan med glass, då kommenterades det att ”man måste ju ha strössel till glassen”. För mig är det lyx nog att äta glass och mitt humör blev inte bättre. När ätningen (utan strössel) var över tog jag en kopp kaffe och satte mig i solstolen. Då vände det. Jag kände hur mitt dåliga humör rann av mig i samma takt som flickorna kom överens och satte igång att leka. De var ute till ca 16.30. Så underbart att uteleken är igång och att ljuset tillåter det. De somnade gott sen. 🙂 Nu längtar jag enormt efter vår husvagn som står på vinterhotell. Vi ska hämta den i påsk och det är i början på april. Kanske skulle kunna hämta den i slutet på mars. Det är en strålande dag idag också och jag planerar utevistelse. Kanske kan fortsätta röja i växthustunneln. Vi har fått in bord och stolar och fikat där i början på veckan. Men det är en djungel av lurviga rallarrosor som står vissna och gamla krukor och annat. I år har jag tänkt göra vid så vi kan sitta där och fika i mitten och med plantering runt om. Vi gjorde ju så fint i fjol utanför med pallkragar i ett rutmönster och sten runt om. Det är ju bra med växthustunneln för där lägger jag droppslang men sen är det ju lika bra ute för när det regnar behöver jag inte vara orolig för vattningen. Jag ska även rensa bland stenen runt pallkragarna för nu på våren är det lätt att rensa ogräs.

Vi har några familjeprojekt på gång som jag inte tänker avslöja förrän de är fullbordade. Det är fortfarande för skört att diskutera i allmänheten. Men vi är fulla av förväntan och hoppas att alla kuggar i hjulet får rulla på friktionsfritt. Jag kan dock berätta om ett projekt jag håller på med. Jag skickade in mina barnboksmanus till ett förlag och de tackade nej. Det finns många förlag att skicka till och i vanliga fall skickar man inte bara till ett utan många. Men för mig var det jättestort att skicka iväg så jag valde bara ett förlag. När de sa nej tänkte jag om och tänker nu spela in mina manus och lägga dem på youtube. Så får vi se om det ger mer. Det viktiga för mig är ju att mina böcker blir lästa (eller lyssnade på). Jag känner att de behöver komma ut bland folk…bland barnen.

Ett annat projekt jag även kan berätta om är att jag kommer komma igång med vikingalivet igen. Det blev ju pausat när pandemin drog igång. Vi lade vårt vikingaliv på hyllan. Vi visste inte ens om vi ville tillbaka till det igen. Men nu kallar min vikingakvinna på mig. Hon och jag är inte färdiga med varandra. Hur detta arbetet ska se ut får ni se.

Nu har jag hetat Sol i över ett år. Det har varit en spännande resa. Det är ju lättast för de människor som lär känna mig nu som Sol men de flesta som kände mig som Nina har gått helt över till Sol vilket känns mycket fint. Dottern ifrågasatte varför några i vår närhet fortfarande säger Nina. Jag vet inte svarade jag, de tycker väl inte det är så noga. Då svarade hon; det känns ju respektlöst. Tack min fina dotter och vad jag blir glad för att jag har gett dig en bra uppfostran.

Jag har varit en sökare hela mitt liv och äntligen börjar jag hitta hem. Jag har ett förhållande som är tryggt och där jag får vara mig själv. Hela livet har jag anpassat mig till den milda grad att jag till slut inte visste vem jag var. Detta har inget med mina föräldrar att göra. Jag har alltid känt mig trygg och mina föräldrar har varit mina förebilder. Men omständigheterna och erfarenheterna från mina tidigare liv har gett mig vissa tankar på hur jag ska vara som människa. Jag har gjort mig så liten så jag nästan har blivit osynlig. Nu är jag på väg att bli synlig och det är läskigt men även spännande. Jag har förstått att jag har en ledarroll i mig och jag är nomad. Däremot behöver jag inte flytta runt utan jag kan ha en trygg bas samtidigt som jag reser. Som förälder får man träna på sin ledarroll och barnen har verkligen varit och är mina stora läromästare och förebilder. Jag har verkligen fått granska mig själv och mina tankar på hur man är förebild och ledare till barnen som växer upp. Det innebär att jag har fått gå på min magkänsla och med facit i hand har jag gjort det bästa för mina barn. Som högkänslig och med högkänsliga barn kan man inte köra på i hundra utan måste andas och backa undan och fundera innan man tar beslut. Det passar inte i vårt samhälle. Vi ska köra på i hundra och lära barnen att göra detsamma. In på förskola, sitt i skolbänken, gör precis vad dina föräldrar säger eller vad läraren säger. Kom inte med egna idéer och var bara kreativ inom ramarna. Utbilda dig och arbeta sen hårt. Ifrågasätt inte, bara spring på. Om du mår dåligt så gå till doktorn så kan du få tabletter men känn inte efter för mycket. Jag vet att jag provocerar med dessa rader men de flesta idag är så pass hjärntvättade att de inte ens ifrågasätter. Varför mår större av befolkningen dåligt? Varför har vi så många unga som väljer att avsluta sitt liv? Varför finns det så mycket hat att folk som inte passar i normen ska hatas. Läste senast imorse att en ung tjej som är same får enormt mycket hat och hot att det är ju inte rimligt. En annan man som vill klä sig som kvinna orkar knappt stå upp för sig själv för alla påtryckningar. Varför kan inte folk känna glädje, kärlek och acceptans? Var kommer allt hat ifrån? Varför ska svenska familjer tvingas lämna sitt trygga hemland för deras barn inte kan få rätt undervisning här i ”fina härliga” Sverige? Sverige som står upp för barnens bästa! Är det bara snack? Invandrare kommer hit med fruktansvärda trauma men ingen vet hur de ska kunna få hjälp i det. De får stanna i Sverige i år innan de skickas ut igen, barn som har kommit hit eller till och med är födda här skickas helt plötsligt ”tillbaka” till ett land de inte känner någon och inte kan språket i. Är det barnens bästa? Eller barn som tvunget ska umgås med biologiska föräldrar trots våld och rädslor.

Trots allt detta väljer jag att se kärleken. Kärleken och ljuset måste segra men vi kan inte gå i koppel. Vi måste börja tänka själva! Vad är rimligt? Är det beslutat med kärlek? Tänk efter nästa gång du ska säga något eller göra något. Kommer det från hjärtat? Kommer det från kärlek?

Låt kärleken och ljuset segra!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Barnens bästa och krokning

Då var det en ny vecka och om två dagar går vi över till februari. Det har varit en riktigt härlig helg och dotterns kompis har sovit över. Vädret har inte varit jätteroligt men flickorna har ändå haft fullt upp både inne och ute. Idag blåser det kraftigt och det blir ingen skogspromenad. Men det är ok, det kommer fler tillfällen. Idag kommer äldsta dottern hem och det är alltid skönt att få ta det lugnt och bara landa då.

Varannan fredag och följande måndag kör jag sonen från och till hans internat. Det tar ca en timme enkel resa. Han skulle givetvis kunna ta tåget/tågen (det blir minst två tåg) men jag vill gärna köra honom. Jag är så tacksam för att vi har denna möjligheten. Den stunden vi får av ren kvalitetstid är guld värt. En 16 årig kille som dessutom har ”flyttat hemifrån” få man inte många stunder med när kompisarna/flickvännen lockar på helgen. Vi hinner gå igenom många samtalsområde på vår biltur. Jag njuter fullt ut och vet att det är tidsbegränsat. Om ca 1,5 år har han eget bilkörkort och kör förmodligen själv. Jag kan själv komma ihåg friheten mitt körkort innebar och givetvis önskar jag detsamma åt sonen. Den nära relationen jag har med barnen är inte självklar och jag värdesätter den högt. Men jag har också jobbat hårt för den. En fin relation med sina barn är inget som man kan ta för givet. Bara för att man är förälder har man inte rätt till sina barn. Det är något man förtjänar. Man kan ju dagligen läsa om barn som tvingas till umgänge med föräldrar som verkligen inte har förtjänat umgänge med sitt barn. Bara för att man har satt ett barn till världen betyder inte det att man har rätt till barnet. Nyligen dog en 8 årig pojke för att han tvingades till umgänge med sin biologiska pappa. Som pojken hade uttryckligen sagt att han var rädd för. Pappan hade varit våldsam och detta var till kännedom för myndigheterna. Ändå tvingas pojken dit.

Ett annat fall där barnen tvingades till sin våldsamma pappa kände sig mamman så desperat så hon valde att ta sitt och sina barns liv. För att myndigheterna inte kunde skydda eller lyssna på henne och barnen.

Vi ska inte prata om alla barn som tvingas till umgänge med en pappa som är psykiskt sjuk där det inte är fysiskt våld med i bilden. Där pappan kan manipulera sin omgivning till den milda grad att mamman blir av med vårdnaden om barnen för hon inte vill ”samarbeta”.

När ska detta ta ett slut? När ska barnens bästa få stå i centrum? Det heter ju så fint att Sverige sätter barnen i centrum och det är för barnens bästa. Hur kan det då komma sig att fler och fler barn far illa?

Sveriges myndigheter får faktiskt se över sina rutiner och kanske gå en eller två utbildningar i barnkunskap, trygghet och anknytning.

Om vi ska gå in på ett annat ämne så kan vi ju prata lite hantverk. Just nu har jag färdigställt tre små stickade kaniner. Varsin till flickorna. Kaninerna fick olika färger på sina tröjor så vi ska kunna hålla reda på dem. De två yngsta flickorna fick sina i helgen och den stora tjejen får sin idag när hon kommer hem. De blev väldigt uppskattade. Jag är nu i full färd med att bli färdig med en disktrasa i lin. Jag har valt att kroka den för jag tycker det är både vackert och praktiskt. Dessutom ville jag bara träna upp min krokning inför sjalar jag har tänkt att kroka. De ska krokas i ren ull. Du kan hitta mig på youtube där jag har en kurs i krokning för nybörjare, https://www.youtube.com/watch?v=4UnBjledJbA&t=290s , om du är nyfiken på krokning. För övrigt har har jag sytt vidare på min klänning i helgen. Jag vill så gärna hitta ett bra mönster jag kan kopiera för flera olika klänningar. Men just detta får jag inte ordning på vid ärmen. Det blir för snävt och även om jag har sytt mycket vet jag inte hur jag ska ändra mönstret för att få ordning på det. Jag får helt enkelt fortsätta prova och ändra. För övrigt har jag tänkt att rensa ut hårt bland mitt hantverk. Jag har provat på oändligt många olika sorters hantverk genom åren och får nu rensa ur. Behöver ju inte ha hemma allt och definitivt inte sådant jag inte gör längre. Tyger är en sådan sak jag har samlat på mig och ändå har jag aldrig rätt tyg när jag vill sy. Sen tänker jag inte göra mig av med allt men en rensning är nödvändig. Vi köpte ju på oss en massa vävstolar och de behöver vi inte längre. Livet skiftar och går i cykler. Det gäller att hänga med. Även om jag har gått utbildning inom hantverk betyder inte det att jag måste få en stor karriär i hantverk utan jag kan plocka godbitarna ur kakan. Kunskap är alltid bra och kommer alltid till nytta.

För övrigt lever livet och våren är välkommen.

Jag går med Frid! /Sol