Författare: Sol

Publicerat

Trädgårdsfix, Waldorf, operation och tacos

Vi kom iväg med husvagnen och även om det var kallt blev det en riktigt mysig helg. Nu har vi bestämt oss för att vara hemma några helger på rad för att kunna fixa i trädgården. Det har bland annat kommit upp ett staket så vår lilla hund kan springa fritt i trädgården vilket han älskar att göra. Vi har även flyttat ut hönsen till sitt sommarhus och vår kanin har fått flytta ut från köket. Frun gjorde ju en otroligt fin kaninbur till våra andra kaniner och nu har Bella fått flytta ut i den. Hon älskar att vara där. Det är en stor bur så hon kan få möjlighet att sträcka ut ordentligt när hon springer. Tyvärr är det fortfarande kallt men Bella har ett varmt hus att ta skydd i. Spenaten växer och tomaterna är omplanterade.

Flickornas nya skola har uppfyllt all vår önskan om en bättre skolgång. Vår tjej som går i 5:an har bara hunnit vara där i några dagar för hon har opererats. Hon fick ju en cysta i sitt öra för ett år sen som tuggade sönder hennes hörselben. När de opererade ut cystan förra året försvann även hennes hörsel på det örat. Detta har givetvis påverkat henne mer än vi kan ana. Men nu var det dags för att sätta tillbaka ett hörselben så hon kan få tillbaka hörseln. Det är lika fantastiskt som det låter. Tänk vad läkarna kan göra nu för tiden. Nu är hon hemma med bandage och om en vecka får hon komma tillbaka till skolan. Sen ska hörseln komma tillbaka successivt. Men de dagar hon var i klassrummet hann hon få vänner och hon avgudar sin nya fröken. Hon gillar även upplägget de har på sitt sätt att arbeta. Vår stora tjej som går i 6:an stortrivs i sin nya klass. Hennes kreativitet blomstrar. Hon fingervirkar, ritar, stickar och lär sig Rubiks kub. Det är värmande i hjärtat att se denna förvandling.

När dottern blev inlagd för operation lät jag henne rita på en bit tyg. När hon låg på operation tog jag mig igenom väntan genom att brodera hennes ”teckning”. Den väntan när ens barn opereras är nog den värsta väntan som man kan uppleva. Hon blev väldigt nöjd med sin bonad. Vi har bestämt att den ska ramas in som ett minne av operationen när hon fick sin hörsel tillbaka.

Idag är det fredag och i vår familj betyder det tacos till middag. Jag älskar tacos och jag älskar enkelheten kring sådan mat. ”Plockemat” är definitivt en favorit hos mig. Idag börjar årets första vikingamarknad. Ale utanför Göteborg. Vi hade en tanke att åka dit men när vi fick reda på att dottern skulle opereras veckan innan lade vi planerna på is. Vi avvaktar ett par helger och sen ska vi vara med på en annan marknad. Men det återkommer jag till. Förhoppningsvis är vädret varmare då.

Önskar alla en härlig valborg.

Jag går med Frid! / Sol

Publicerat

Ny skola, husvagn, sådder och klimatångest

Då var det klart! På torsdag är det sista dagen på skolan för flickorna för nästa vecka börjar de på sin nya skola. De har fått ledigt idag och imorgon då skolorna har påsklov veckorna efter varandra. Så för att flickorna skulle få påsklov tog vi de lediga. Det är så spännande och vi längtar allihopa. Bara höra dottern, som inte går i skolan för tillfället, säga att hon längtar gör ju allt. Vi har så många funderingar och vi är så nyfikna på denna skolans sätt att arbeta på. Vi har valt en waldorfskola och jag vet om att waldorfskolor har varit uppe i debatt för tyvärr har det funnits skolor inom den pedagogiken som har misskött sig. Men denna skolan fick, precis som alla Sveriges Waldorfskolor, en grundlig utredning och fick därefter toppbetyg. Jag har dessutom en väninna som har barn på skolan och hon har även arbetat där. Så det känns tryggt. Nu ska vi först njuta av påsklov.

Vi har varit mycket sjuka och i lördags skulle vi hämta hem vår husvagn. Som vi har längtat. Men jag låg däckad i förkylning och feber och planerna fick ändras en aning. Tanken var att köra hem husvagnen till svärföräldrarna för att kunna laga taket på husvagnen och sen premiärsova i husvagnen. Det blev istället att frun tog hela flocken inklusive hund i bilen, hämtade husvagnen, körde den till sina föräldrar och lagade taket. Men ingen övernattning utan kom hem till kvällen igen med hela ekipaget. Jag fick något så ovanligt som en hel dag för mig själv. Som sjuk var det välbehövligt. Det var förmodligen därför jag blev bättre redan dagen efter. Jag sov en runda, kollade film själv men även med sonen som också var hemma. Det var precis vad jag behövde. Nu är husvagnen hemma och vi har redan spenderat tid där. Vi fikar, spelar spel, ritar och bara myser…i trädgården.. Behöver inte vara svårare än så. Men nu längtar vi ut på vägarna.

Kylan håller oss i ett järngrepp och jag börjar bli riktigt less på det. Jag tror att alla de här bacillerna som flyger rundor försvinner när vädret stabiliserar sig och våren får komma igång. Det är ljusare nu och temperaturen är ok när solen är framme men att det måste hålla på att frysa varje natt är bara drygt. Jag sådde spenat ute i en pallkrage i februari och de har börjat titta upp nu. Tyvärr är jag ganska dålig på att komma ihåg att täcka över på natten och att ta av på dagen. När det slutar frysa på nätterna kan jag låta överdraget vara av. Sen har jag ju satt tomater, också i februari, som har blivit omplanterade en gång. De är så misskötta nu och jag måste verkligen plantera om dem igen. Tomater mår bra av att planteras om många gånger. Försöker intala mig att den hårda behandling jag har gett dem bara härdar dem inför utplantering. Men om jag inte ska ta dö på dem är det hög tid för större krukor. Vi sådde även gula ärtor för att få ärtskott att skörda. De har gett skörd två gånger nu och ev kommer en tredje gång. Det är superenkelt att så och enkelt att klippa hur mycket man vill ha när man sitter och äter. Nyttigt och gott är det också.

Jag såg någonstans att den 3/4 hade vi använt jordens resurser för i år. Jag fick en sån enorm klimatångest. Det var en känsla av panik. En enorm rädsla. Vad håller vi på med? Varför fortsätter människan ta död på sig själv? Vad ska finnas kvar till våra barn, våra barnbarn? Jag vill göra så mycket men det känns som en droppe i havet. Vi släckte ner på earth hour och vi tar hand om våra rester, sopsorterar, flyger aldrig, köper mycket begagnat och vi kan säkert göra ännu mer. Sen hör man om stora företag som bara kastar hur mycket som helst och slösar på våra resurser. Blir så ledsen att vi som privatkonsumenter ska göra så mycket och hela tiden men stora företag inte behöver ta ansvar. Hela tiden styr pengarna. Vilka pengar ska rädda oss när vi har förgiftat vattnet, djuren och våra växter? Just nu är jag inne i ett rensningsprojekt och ska tömma så mycket som möjligt av våra saker. Det är dags för ett skifte. Jag har samlat på mig bland annat tyger och annat hantverksrelaterat. Jag vill inte säga att jag har förändrats men jag har tagit fram den jag är. Den jag nog alltid har varit men inte vågat visa. Jag ska tömma ur och börja om från noll för att se vad som är viktigt i livet. Jag är en nomad och det är svårt att leva lätt och enkelt när hemmet är belamrat med saker. Sen är jag väldigt praktisk och vill därför ha praktiska prylar som förenklar livet. Som diskmaskin, tvättmaskin och dusch är krav i mitt liv nu när vi har stor familj. Ett hem, en bas är ett annat viktigt krav för tryggheten för familjen. Men annars behöver jag mer frihet i livet. Som tur är har jag en fru som är helt inne på min linje vilket förenklar vårt liv tillsammans. Hon hänger med på mina spontana ryck utan att blinka. Vi mår som bäst när bilen är fullpackad och vi är på väg och snart är det dags.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Fredag, skolexkluderad, ekorrhjul och en massa annat.

Idag är det fredag. Fredagar är något speciellt. Det ger en speciell känsla, en lätthet i kroppen. När jag arbetade brukade vårt arbetsgäng mysa till det extra på fredagar. Vi kunde tex bjuda gruppen på en lyxkaffe som en ”Frappe”. Stämningen var ofta gladare. Nu jobbade vi bara veckodagar så för oss stod fredagen för ledighet. Arbetar man helg så är kanske känslan annorlunda. Jag arbetade helg när jag var i början av mina arbetsår men då var hela livet en fest så det var säkert ingen skillnad på vardag och helg. Nu när jag har barn brukar vi ha en annorlunda eftermiddag på fredagar. Vi kanske myser med popcorn eller ger oss iväg på äventyr. På kvällen är det mys framför en film. Snart är det dags att hämta hem husvagnen och sen lär det bli äventyr med vår lilla snigel. Frid har ju precis startat igång sitt företag så detta året kan vi inte räkna med någon längre semester och då är det ju perfekt att sticka iväg på helgerna med husvagnen.

Det är mycket starka energiskiften på jorden nu och jag tror inte det har undgått någon. För 6-7 veckor sen gick jag med i en grupp som dricker ”kristallvatten”. Dvs man lägger en kristall i ett glas med vatten och låter det stå över natten. På morgonen dricker man vattnet som då har blivit påverkat av energin i kristallen. Vi började med en kristall för baschakrat och sen har vi jobbat oss uppåt. Vi har druckit för ett chakra under en vecka i taget. Jag är så tacksam för att jag hängde med på detta med tanke på energin som händer nu. Det är viktigare än någonsin att hålla sig jordad och förankrad i sig själv. Stå i sin egen sanning. Det är allt annat än lätt men samtidigt är det ju det enda som känns bra. När man står tryggt i sitt hjärta trots att det stormar. Just nu kämpar jag med näbbar och klor för dottern som inte mår bra i skolans värld. Hon är vad man kan kalla skolexkluderad och jag måste hitta ett annat sätt för henne att kunna känna sig inkluderad. Nu har jag hittat en annan skola som har gett oss ett otroligt fint bemötande och med stor förståelse för dotterns behov. Tyvärr är jag inte ensam om att ta detta beslutet. Dottern bor hos mig på 100 % men jag får inte ta beslut själv. Det är en fantastisk värld vi lever i. Sverige har en hel del att jobba på när det gäller barnens bästa. Det heter ju så fint att Sverige sätter alltid barnen främst. Tyvärr är det en sanning med modifikation. Så länge barnet lever i en kärnfamilj, klarar skolan med betyg som ligger lite över medel, sköter sina fritidsaktiviteter och börjar jobba efter sin utbildning så är allt lugnt. Men så fort du hamnar utanför dessa ramar brister Sverige big time. Har du en högre intelligens eller lägre, har du svårt att anpassa dig till skolans ramar eller är lite annorlunda så kan du glömma stöd. Man lägger gärna skulden hos föräldrarna och barnen får skämmas som inte gör det man förväntas. Min dotter är inte en hemmasittare som är det tjusiga ordet för såna som henne. Hon är exkluderad av skolan som inte kan bemöta hennes behov och därför blir hon hemma för att inte gå under. Vi har en alldeles för hög andel av ungdomar som avslutar sina liv pga att de inte har stödet. Mina barn har och kommer alltid ha stöd hos mig och Frid. Vi kommer alltid stå upp för dem. Tyvärr är det, som jag sa, inte bara vi två som tar beslut eftersom jag fick de 3 första barnen med en annan. Men jag kommer aldrig ge upp när det gäller det bästa för mina barn. Det var en av alla saker jag tog på mig samma dag som jag blev förälder. Att stå upp för mina barn och alltid skydda dem. Mina barn är det viktigaste för mig och de kommer alltid gå först.

Varje morgon gör jag min morgonritual och det innebär att jag skriver ”dagbok” över mina tankar och funderingar. Jag går också igenom mina drömmar. Minst en meditation blir det och sen lite mer skrivande. Detta gör en stor skillnad för min dag och mitt mående. Sen jag började meditera varje dag ser jag en stor skillnad. Jag kan hantera livet på ett lugnare och tryggare sätt. Jag har skapat ”min hörna”. När jag känner att jag behöver samla tankar och känslor under dagen är det där jag landar. Ibland stickar jag och ibland mediterar jag. Kanske bara sätter mig och skriver av mig. Detta är mitt sätt och jag är så tacksam för detta. Naturen gör detsamma för mig och snart är det skönare uteväder och då är det möjligt att jag minskar mina stunder i hörnan. Man får hitta sin egen grej, vissa springer en runda och andra gör yoga. Så länge man inte gör något som skadar sig själv eller andra så är det fritt fram.

Vi har pratat en del om att komma ur ”Svensson-livet”, det berömda ekorrhjulet. Vi trivs inte i detta ”villakvarterboendet” men eftersom Frid har startat företag får vi inget nytt lån. Vi får försöka hitta ett liv som passar oss trots att vi inte kan flytta på ett par år. Vår dröm är ett boende på landet gärna i skogen. Utan grannar. Intill en badbar sjö. Där kan vi hålla våra ceremonier i trädgården utan att störa någon med vår eld och vårt trummande. Där vi kan ha vår tipi och bada nakna i sjön. Hahaha. Ja, vi får väl se om det finns ett sånt boende här i Skåne. Min dröm är ju att bo i Småland men så länge de stora barnen ska åka till sin far varannan helg så får vi ju bo relativt nära.

Hur går det då med vår nya familjemedlem? Fantastiskt. Ja, han är ju en valp så det kissas och bajsas inomhus titt som tätt och de där tänderna biter ju på allt. Men det är ju så det är med valp. Annars är det underbart. Han gör att vi alla kommer ut flera gånger om dagen och håller ena dottern trygg på nätterna. Första gångerna väckte han henne mitt ni natten men nu sover han hela nätter. Välkomnandet alla får när de kommer hem är översvallande och speciellt för sonen som bor på internat och bara är hemma varannan helg betyder det säkert en hel del. Vi ska anmäla oss på valpkurs och upptäckte att vi har brukshundsklubben en bit utanför byn. Det ska bli jättespännande.

Men då var det fredag och regnet vräker ner. Igår när dottern kom hem från skolan hade jag förberett popcorn, dricka och fruktfat. Jag och våra tre flickor hade en mysig stund när vi lekte gå-på-bio. Äldsta dottern åker till sin far idag och därför brukar vi försöka ha vår fredag på torsdagen varannan vecka. Vi håller stenhårt på åldersgränser i vår familj. Nu har vi börjat titta på Sagan om ringen med flickorna. Den är från 11 år och nu är mellantjejen 12 år och vi känner att de klarar den om vi sitter med dem. Vi har ju nyligen tittat på de 4 första filmerna om Harry Potter. Vi har alltid valt filmer som barnen klarar av. Sen blir det ju väldigt mysigt att sitta tillsammans hela familjen. Även om det innebär en tecknad film för yngre barn. Det är ju vi vuxna som får anpassa oss efter barnets behov och ålder och inte tvärtom. Det blev ett långt inlägg idag och det är roligt att vara igång med en någorlunda regelbunden bloggning. Jag ska komma igång med youtube också, är tanken. Det kommer när tiden är rätt. Det är redigeringen som är min svaga punkt och då är jag beroende av min fru att göra det. Hon är proffs på det mesta och även på redigering. Min klippa och mitt allt. Tackar varje dag för att jag har fått möjlighet att leva med henne. Med henne kan jag vara mig själv och då växer jag som människa på allra bästa sätt. Tillsammans kommer vi klara allt!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Hund!!!!

Då är ett av våra projekt i hamn. Vi har blivit med hund. Vi har velat ha hund i många år men det har inte passat. En hund kräver en del av oss som familj och det har inte varit läge. Idag startar Frid sin firma (woohoo!!) och det innebär ganska mycket jobb för henne hela sommaren. Vilket betyder att vi inte kommer komma iväg så mycket som vi brukar. Vi började diskutera hund igen för några veckor sen och som av en händelse hade en gammal bekant valpar till salu. Sen gick det undan. Det visade sig vara en så kallad allergihund. Alltså en hund som väldigt många allergiker tåler. Vi åkte dit och vår dotter som är allergisk mot katt, kvalster och pollen fick provlukta på valparna. Det gick bra. Men vi bokade in ytterligare besök och utan några som helst mediciner i kroppen klarade hon testet. Föräldrarna till valparna är Malteser och Lhasa apso. Då blir valparna Lhateser. Vi valde en brun valp med svarta strimmor. Han är liten som ett gosedjur och har ett sånt rart ansikte. Barnen är i 7 himmelen och det är vi föräldrar också. Vi är totalt förälskade i denna lilla varelse. I en snar framtid ska jag boka valpkurs och jag ser så framemot detta hundliv. Vi kan ha med honom på våra resor med husvagnen och på vikingmarknader. Vi har valt namnet Sammy till honom och vi kallar honom också Lillebror. Vi valde en hane för det kändes rätt. Då slipper vi löptid och kan ”enklare” kastrera om vi tycker det behövs. Denna rasen blir långhårig men vi har bestämt att hålla honom kortklippt. Tycker de är så söta då.

Sammy

Ja, då har ni fått reda på ett av våra hemliga projekt. Det kommer dock ett till. Men det håller jag lite till på.

Nu ska vi fira fruns företagsstart. Jippi!!!!!!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Mars, trädgårdsfika, familjeprojekt och härliga Sverige

Då är vi inne i mars. Nu går det undan. Det blir ljusare och ljusare. Jag har satt tomatfrön och hunnit plantera om dem. Igår sådde jag spenatfrö ute i vår ena pallkrage. Glömde tyvärr lägga över duk inatt och givetvis blev det flera minusgrader. Men har jag tur har fröna legat skyddade och gror när de känner att det är rätt temperatur. Spenatfrö vet jag att man kan så på vintern så jag är inte jätteorolig. Det har varit ett otroligt väder denna veckan. Soligt och härligt. Igår tänkte jag elda i vår eldplats och vara ute hela eftermiddagen med barnen. Tyvärr hade jag bara fuktig/blöt ved, alldeles för stora vedträn och inte tillräcklig armstyrka för att få igång elden. Jag fick ge upp, humöret var inte på topp då men jag gick in och värmde nyponsoppa. Serverade soppan med glass, då kommenterades det att ”man måste ju ha strössel till glassen”. För mig är det lyx nog att äta glass och mitt humör blev inte bättre. När ätningen (utan strössel) var över tog jag en kopp kaffe och satte mig i solstolen. Då vände det. Jag kände hur mitt dåliga humör rann av mig i samma takt som flickorna kom överens och satte igång att leka. De var ute till ca 16.30. Så underbart att uteleken är igång och att ljuset tillåter det. De somnade gott sen. 🙂 Nu längtar jag enormt efter vår husvagn som står på vinterhotell. Vi ska hämta den i påsk och det är i början på april. Kanske skulle kunna hämta den i slutet på mars. Det är en strålande dag idag också och jag planerar utevistelse. Kanske kan fortsätta röja i växthustunneln. Vi har fått in bord och stolar och fikat där i början på veckan. Men det är en djungel av lurviga rallarrosor som står vissna och gamla krukor och annat. I år har jag tänkt göra vid så vi kan sitta där och fika i mitten och med plantering runt om. Vi gjorde ju så fint i fjol utanför med pallkragar i ett rutmönster och sten runt om. Det är ju bra med växthustunneln för där lägger jag droppslang men sen är det ju lika bra ute för när det regnar behöver jag inte vara orolig för vattningen. Jag ska även rensa bland stenen runt pallkragarna för nu på våren är det lätt att rensa ogräs.

Vi har några familjeprojekt på gång som jag inte tänker avslöja förrän de är fullbordade. Det är fortfarande för skört att diskutera i allmänheten. Men vi är fulla av förväntan och hoppas att alla kuggar i hjulet får rulla på friktionsfritt. Jag kan dock berätta om ett projekt jag håller på med. Jag skickade in mina barnboksmanus till ett förlag och de tackade nej. Det finns många förlag att skicka till och i vanliga fall skickar man inte bara till ett utan många. Men för mig var det jättestort att skicka iväg så jag valde bara ett förlag. När de sa nej tänkte jag om och tänker nu spela in mina manus och lägga dem på youtube. Så får vi se om det ger mer. Det viktiga för mig är ju att mina böcker blir lästa (eller lyssnade på). Jag känner att de behöver komma ut bland folk…bland barnen.

Ett annat projekt jag även kan berätta om är att jag kommer komma igång med vikingalivet igen. Det blev ju pausat när pandemin drog igång. Vi lade vårt vikingaliv på hyllan. Vi visste inte ens om vi ville tillbaka till det igen. Men nu kallar min vikingakvinna på mig. Hon och jag är inte färdiga med varandra. Hur detta arbetet ska se ut får ni se.

Nu har jag hetat Sol i över ett år. Det har varit en spännande resa. Det är ju lättast för de människor som lär känna mig nu som Sol men de flesta som kände mig som Nina har gått helt över till Sol vilket känns mycket fint. Dottern ifrågasatte varför några i vår närhet fortfarande säger Nina. Jag vet inte svarade jag, de tycker väl inte det är så noga. Då svarade hon; det känns ju respektlöst. Tack min fina dotter och vad jag blir glad för att jag har gett dig en bra uppfostran.

Jag har varit en sökare hela mitt liv och äntligen börjar jag hitta hem. Jag har ett förhållande som är tryggt och där jag får vara mig själv. Hela livet har jag anpassat mig till den milda grad att jag till slut inte visste vem jag var. Detta har inget med mina föräldrar att göra. Jag har alltid känt mig trygg och mina föräldrar har varit mina förebilder. Men omständigheterna och erfarenheterna från mina tidigare liv har gett mig vissa tankar på hur jag ska vara som människa. Jag har gjort mig så liten så jag nästan har blivit osynlig. Nu är jag på väg att bli synlig och det är läskigt men även spännande. Jag har förstått att jag har en ledarroll i mig och jag är nomad. Däremot behöver jag inte flytta runt utan jag kan ha en trygg bas samtidigt som jag reser. Som förälder får man träna på sin ledarroll och barnen har verkligen varit och är mina stora läromästare och förebilder. Jag har verkligen fått granska mig själv och mina tankar på hur man är förebild och ledare till barnen som växer upp. Det innebär att jag har fått gå på min magkänsla och med facit i hand har jag gjort det bästa för mina barn. Som högkänslig och med högkänsliga barn kan man inte köra på i hundra utan måste andas och backa undan och fundera innan man tar beslut. Det passar inte i vårt samhälle. Vi ska köra på i hundra och lära barnen att göra detsamma. In på förskola, sitt i skolbänken, gör precis vad dina föräldrar säger eller vad läraren säger. Kom inte med egna idéer och var bara kreativ inom ramarna. Utbilda dig och arbeta sen hårt. Ifrågasätt inte, bara spring på. Om du mår dåligt så gå till doktorn så kan du få tabletter men känn inte efter för mycket. Jag vet att jag provocerar med dessa rader men de flesta idag är så pass hjärntvättade att de inte ens ifrågasätter. Varför mår större av befolkningen dåligt? Varför har vi så många unga som väljer att avsluta sitt liv? Varför finns det så mycket hat att folk som inte passar i normen ska hatas. Läste senast imorse att en ung tjej som är same får enormt mycket hat och hot att det är ju inte rimligt. En annan man som vill klä sig som kvinna orkar knappt stå upp för sig själv för alla påtryckningar. Varför kan inte folk känna glädje, kärlek och acceptans? Var kommer allt hat ifrån? Varför ska svenska familjer tvingas lämna sitt trygga hemland för deras barn inte kan få rätt undervisning här i ”fina härliga” Sverige? Sverige som står upp för barnens bästa! Är det bara snack? Invandrare kommer hit med fruktansvärda trauma men ingen vet hur de ska kunna få hjälp i det. De får stanna i Sverige i år innan de skickas ut igen, barn som har kommit hit eller till och med är födda här skickas helt plötsligt ”tillbaka” till ett land de inte känner någon och inte kan språket i. Är det barnens bästa? Eller barn som tvunget ska umgås med biologiska föräldrar trots våld och rädslor.

Trots allt detta väljer jag att se kärleken. Kärleken och ljuset måste segra men vi kan inte gå i koppel. Vi måste börja tänka själva! Vad är rimligt? Är det beslutat med kärlek? Tänk efter nästa gång du ska säga något eller göra något. Kommer det från hjärtat? Kommer det från kärlek?

Låt kärleken och ljuset segra!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Barnens bästa och krokning

Då var det en ny vecka och om två dagar går vi över till februari. Det har varit en riktigt härlig helg och dotterns kompis har sovit över. Vädret har inte varit jätteroligt men flickorna har ändå haft fullt upp både inne och ute. Idag blåser det kraftigt och det blir ingen skogspromenad. Men det är ok, det kommer fler tillfällen. Idag kommer äldsta dottern hem och det är alltid skönt att få ta det lugnt och bara landa då.

Varannan fredag och följande måndag kör jag sonen från och till hans internat. Det tar ca en timme enkel resa. Han skulle givetvis kunna ta tåget/tågen (det blir minst två tåg) men jag vill gärna köra honom. Jag är så tacksam för att vi har denna möjligheten. Den stunden vi får av ren kvalitetstid är guld värt. En 16 årig kille som dessutom har ”flyttat hemifrån” få man inte många stunder med när kompisarna/flickvännen lockar på helgen. Vi hinner gå igenom många samtalsområde på vår biltur. Jag njuter fullt ut och vet att det är tidsbegränsat. Om ca 1,5 år har han eget bilkörkort och kör förmodligen själv. Jag kan själv komma ihåg friheten mitt körkort innebar och givetvis önskar jag detsamma åt sonen. Den nära relationen jag har med barnen är inte självklar och jag värdesätter den högt. Men jag har också jobbat hårt för den. En fin relation med sina barn är inget som man kan ta för givet. Bara för att man är förälder har man inte rätt till sina barn. Det är något man förtjänar. Man kan ju dagligen läsa om barn som tvingas till umgänge med föräldrar som verkligen inte har förtjänat umgänge med sitt barn. Bara för att man har satt ett barn till världen betyder inte det att man har rätt till barnet. Nyligen dog en 8 årig pojke för att han tvingades till umgänge med sin biologiska pappa. Som pojken hade uttryckligen sagt att han var rädd för. Pappan hade varit våldsam och detta var till kännedom för myndigheterna. Ändå tvingas pojken dit.

Ett annat fall där barnen tvingades till sin våldsamma pappa kände sig mamman så desperat så hon valde att ta sitt och sina barns liv. För att myndigheterna inte kunde skydda eller lyssna på henne och barnen.

Vi ska inte prata om alla barn som tvingas till umgänge med en pappa som är psykiskt sjuk där det inte är fysiskt våld med i bilden. Där pappan kan manipulera sin omgivning till den milda grad att mamman blir av med vårdnaden om barnen för hon inte vill ”samarbeta”.

När ska detta ta ett slut? När ska barnens bästa få stå i centrum? Det heter ju så fint att Sverige sätter barnen i centrum och det är för barnens bästa. Hur kan det då komma sig att fler och fler barn far illa?

Sveriges myndigheter får faktiskt se över sina rutiner och kanske gå en eller två utbildningar i barnkunskap, trygghet och anknytning.

Om vi ska gå in på ett annat ämne så kan vi ju prata lite hantverk. Just nu har jag färdigställt tre små stickade kaniner. Varsin till flickorna. Kaninerna fick olika färger på sina tröjor så vi ska kunna hålla reda på dem. De två yngsta flickorna fick sina i helgen och den stora tjejen får sin idag när hon kommer hem. De blev väldigt uppskattade. Jag är nu i full färd med att bli färdig med en disktrasa i lin. Jag har valt att kroka den för jag tycker det är både vackert och praktiskt. Dessutom ville jag bara träna upp min krokning inför sjalar jag har tänkt att kroka. De ska krokas i ren ull. Du kan hitta mig på youtube där jag har en kurs i krokning för nybörjare, https://www.youtube.com/watch?v=4UnBjledJbA&t=290s , om du är nyfiken på krokning. För övrigt har har jag sytt vidare på min klänning i helgen. Jag vill så gärna hitta ett bra mönster jag kan kopiera för flera olika klänningar. Men just detta får jag inte ordning på vid ärmen. Det blir för snävt och även om jag har sytt mycket vet jag inte hur jag ska ändra mönstret för att få ordning på det. Jag får helt enkelt fortsätta prova och ändra. För övrigt har jag tänkt att rensa ut hårt bland mitt hantverk. Jag har provat på oändligt många olika sorters hantverk genom åren och får nu rensa ur. Behöver ju inte ha hemma allt och definitivt inte sådant jag inte gör längre. Tyger är en sådan sak jag har samlat på mig och ändå har jag aldrig rätt tyg när jag vill sy. Sen tänker jag inte göra mig av med allt men en rensning är nödvändig. Vi köpte ju på oss en massa vävstolar och de behöver vi inte längre. Livet skiftar och går i cykler. Det gäller att hänga med. Även om jag har gått utbildning inom hantverk betyder inte det att jag måste få en stor karriär i hantverk utan jag kan plocka godbitarna ur kakan. Kunskap är alltid bra och kommer alltid till nytta.

För övrigt lever livet och våren är välkommen.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Nytt år, 2023

Då var jul och nyår bakom oss. Vi har haft en skön jul med mycket härligt firande med familj och släkt. Många runt om oss har varit sjuka men vi har klarat oss. Julafton firades hemma med barnen och till flickornas stora förtjusning kom tomten. Tyvärr var storebror iväg precis när tomten var på besök. Tokigt som det kan bli. ; )

Nyår firade vi in med finaste vännerna. Vi hjälptes åt med maten och alla var mätta och nöjda när vi skålade in 2023. Vi hade dessutom fixat skattjakt till barnen, klippt ut stjärnor och dekorerat bordet med efter instruktioner av http://hannawendelbo.com Det var även där jag hittade skatten till barnens skattjakt. En diamant. Klippt av gamla tapeter. Bara älskar sånt. Hanna visar även hur man kan klippa ut lyckokakor och stoppa in lappar där det står fina saker på. Självklart gjorde vi det också. Det blev väldigt uppskattat.

Vi njöt av att ha jullov och sista helgen innan skolan drog igång igen tog vi in på hotell. Vi hade dessutom möjlighet att checka in tidigare så vi kom dit redan vid 10.30. Hotellet har en pool som vi passade på att besöka. Man bokade den privat och det tyckte flickorna var väldigt spännande. Sen hängde vi på rummet vilket stressade mig lite först men snabbt insåg jag att det var nog det alla behövde. Till kvällen beställde vi pizza som vi satt i sängen och åt av. Det myset lever vi länge på. Till flickornas stora lycka fick vi plats i stora sängen allihopa och där sov vi gott.

Vi valde att åka på hotell för att få ett miljöombyte och fast vi egentligen inte gjorde något speciellt så gjorde det en enorm skillnad. Det blev en helt annan energi i kroppen efteråt.

Vi har börjat gå i skogen varje dag som vädret tillåter det. Lite mat och dryck med så är utflykten fulländad. Det är jag och de två yngsta flickorna. En dag vräkte regnet konstant och vi bestämde oss för att stanna vid ett vindskydd och leka istället. Då fick vi idén att sova i vindskydd, sagt och gjort, nu i helgen packade vi bilen och drog iväg. Vi fick leta ett tag innan vi hittade ett vindskydd som låg relativt nära vägen. Vi hade ju en del saker med oss. Det slutade med att vi hamnade på ett ställe vi har varit innan. Det är en bit att bära packningen men helt klart värt det. Vi hade med oss vikmadrasser, fällar, sovsäckar, kuddar och extra kläder. Ja, givetvis mat också. Torr ved hade vi också med för vi anade att det inte skulle finnas ved vid denna tiden på året. Det hade regnat rejält på vägen dit men när vi packade ur bilen var det uppehåll. Vi hann även göra upp eld och fixa mat. Vi värmde vatten och gjorde ”varma koppen”, kaffe och macka direkt när vi kom dit. Till kvällen värmde vi fisksoppa som vi hade med färdig, det var rester från kvällen innan. Sen kom regnet och mörkret. Vi tände lyktor och gjorde oss färdiga för att krypa ner i sovsäckarna. Det blev tandborstning och lite klädbyte. Barnen hade ju overaller och de tog vi av. Vi hade med ett extra lager kläder de fick ta på sig. Vi är ju vana vid vikingalivet och vet hur bra ylle värmer. Så alla hade yllemössor och yllefiltar ovanpå sovsäckarna. Jag och Frid var faktiskt klädda helt som vikingar. Vilket innebär lager på lager. Jag hade underställ och ylletröja under min linneklänning. En ylleklänning ovanpå linneklänningen och ytterligare en ylleklänning som är som vikingatidens kappa. Vi hade handledsvärmare nålbundna i ylle och yllesockor. Men som sagt när vi skulle sova tog vi av ytterkläderna och tog på ”sovkläder”. Klockan 19 låg vi nerbäddade och det är inte ofta vi har lagt oss vid den tiden. Hahaha. Men då var det ju beckmörkt och regnet vräkte ner. Vår stora tjej låg och läste i sin bok med hjälp av ficklampa och vår lilla tjej somnade efter en stund. Vi vuxna var väl mer eller vakna större delen av natten för att hålla koll på flickorna så de hade mössor och filtar på sig. Men det var det värt. Man sover väldigt gott utomhus och behöver inte lika många timmars sömn. När vi vaknade hade det slutat att regna och stormen hade lugnat sig lite. Då gjorde vi upp en eld och värmde vita bönor i tomatsås. Vi åt även kokta ägg och mackor. Flickorna fick varm saft och vi vuxna drack kaffe. Det smakade riktigt gott. Vi visste att vädret skulle bli sämre så vi packade ihop efter frukosten. Vi hann dock inte bort till bilen förrän himmelen öppnade sig och haglet störtade över oss. Som tur var kom inte regnet förrän vi satt i bilen på vägen hem.

Sova på hotell och sova i vindskydd är ju en stor kontrast. Vi gillar dock båda och det gäller hela familjen. Vi skickade en bild från vindskyddet till vår 16-åring och berättade att vi sov i vindskydd och får tillbaka kommentaren; Mysigt.

Vi var helt slut när vi kom hem från vårt skogsäventyr men hade ändå fått energi och beslöt oss för att städa ut julen. Nu är det ju en del vinter kvar men visst känns det att den ljusa tiden är här.

Idag har solen varit framme nästan hela dagen och det är länge sedan vi fick njuta av den. Det har blivit en skogsrunda idag igen. Håller tummarna för att vi kommer kunna göra detta flera gånger i veckan. Kommer snön kan vi inte gå men visst, då kan vi ju leka i snön. Känner verkligen hur både jag och barnen behöver den rundan. Det är ju jätteviktigt att få dagsljuset och den friska luften för att må bra. Runt oktober går jag i ide och vill bara vara inne men nu längtar jag ut. Vår ena dotter mår väldigt dåligt pga olika saker och då är detta en bra sak att göra för bättre mående. Vår yngsta vill inte vara på sin förskola eftersom hon tycker det är stökigt med alla barn och har nog fått separationsångest eftersom Frid har fått ändrade tider och är hemifrån större delen av dagen och vår äldsta började på internat nu när han började på gymnasiet och därmed ”försvann” från vår familj. Jag tror det blev jobbigt för henne och hon mår bäst när vi är alla samlade hemma. Eftersom vi har valt att jag ska vara hemma för att kunna hjälpa vår näst yngsta dotter kan yngsta också få vara hemma. Nu har vi påbörjat nedräkning till sportlovet.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Fortsättning på höstlov

Vädret är lite varannandags väder. Varannan dag är det så otroligt molnigt så det känns som solen aldrig går upp och varannan dag är det soligt. Det är fortfarande milt och det går upp emot 15 grader vissa dagar. Det innebär att vi kan vara ute en hel del. Det är klart att vi kan vara ute när det regnar också men det är betydligt roligare med uppehåll. Vi har varit ute varje dag. Vi har gått till biblioteket och lämnat böcker, vi har varit på lekplatsen och igår grillade vi korv i trädgården. Det finns ju inget mer rogivande än att sitta vid en brasa. Idag ska vi köra till skogen och gå en runda. Solen skiner så härligt så det gäller att passa på.

Jag har sytt upp en klänning och är väldigt nöjd med valet av modell. Det är bara ärmen som ska ändras lite men annars är det bra. Det är en modell som påminner om min vikingklänning. En långklänning med prinsesskärning. Jag har ändrat grundmodellen och tagit bort stängningen fram. Jag har dessutom gjort den av ett påslakan. Sånt gillar jag. När man kan ta begagnade tyger och göra något nytt. Jag älskar att använda klänning och detta är en hellång klänning med långa ärmar. Jag tänker göra den i två varianter så jag kan ha en kortärmad till sommaren. Den kommer finnas på bild på mitt insta @frejasnet när den är färdig.

Sen ruvar jag lite på mina två barnböcker och gör lite finlir innan jag skickar de till förlaget. Det känns väldigt nervöst och spännande och jag ber om att de ska tas emot med kärlek. Det är två böcker som handlar om det viktigaste vi har. Våra barn. Budskapen i böckerna vill visa att alla barn är viktiga och speciella. Alla kan göra skillnad. Böckerna förmedlar fantasi och magi. Min tanke är att dessa böcker ska läsas för barnen på förskola och skola så att alla barn får höra detta. Det är framförallt barn som har allt annat än en idyllisk bullerbybarndom som jag vill nå ut till. Ge dem en livlina att hålla fast i. Mitt mål är att sprida ljus, kärlek och hopp till vår framtid.

Nu ska jag fixa fika till vår skogsutflykt.

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Skogen och höstlov

Både i förrgår och igår var vi ute på eftermiddagen. Vi har ju haft en envis förkylning och nu i helgen var vädret så underbart att vi var tvungna att vara ute. I lördags lade jag ut en stor filt på gräsmattan och tog ut kuddar och leksaker. Flickorna uppskattade tilltaget och satte igång att leka och pyssla. Frugan höll på i garaget och städade och fixade för att förbereda för att kunna köra in bilen nu när vintern kommer. Jag höll i servicen och fixade lunch som intogs på filten, popcorn serverades och jag hann även sticka några maskor på äldsta dotterns sockor.

Igår (söndag) bestämde vi att åka till skogen och ta med lite fika. Jag som är matansvarig drog igång och stekte krabbelurer. Krabbelurer har många olika namn men det är en kombination av plättar och sockerkaka. Man steker små plättar som man sen doppar i socker. Alltså inget man äter varje dag. Men som en lyxig söndagslunch i skogen funkar det alldeles ypperligt. Vi packade in oss i bilen för att köra genom byn och ut till byns strövområde. Vi är så lyckligt lottade att vi har nära till ett härligt naturområde där det finns fina promenadleder, grillplatser och fikabord. Vi valde ett ställe där man fikar vid en bäck. Vi vadade genom vackra höstlöv och fascinerades av allt magiskt skogen har att erbjuda nu. Ljuset strilade ner genom träden och överallt hittade vi saker att prata om. Det var svampar, kojor som någon hade byggt, roliga träd eller härliga backar att springa nerför. Vi åt våra krabbelurer, barnen lekte och vi njöt. Givetvis samlades det löv och mitt samlande av lönnlöv spårade ur. Jag hade nämligen sett på @pysselmorgon (instagram) hur man kan göra roliga fladdermöss av lönnlöv. När jag gick där och samlade så började min hjärna fundera på hur vi kan göra för att kunna välkomna mer sånt i vårt liv. När vi är i naturen är vi som lyckligast och när vi är samlade är vi som lyckligast. Hur kan vi då skapa ett liv som innebär mer utevistelse tillsammans? När vi åkte på vikingmarknader var vi tillsammans ute men det var ju bara några helger på sommaren. Drömmen är ju att bo i ett enklare boende i en skog nära en sjö. Vem vet vad framtiden ligger och lurar på. Men tillbaka till mitt lövsamlande. Jag fick ihop en ofantlig mängd lönnlöv som vi satte igång att pyssla med när vi kom hem. Det blev fladdermöss, en lövkrans till dörren och lövkronor till flickorna. Sen blev där ändå löv över. Vi får helt enkelt fortsätta pyssla idag. Vi har ju lov och det ska pysslas och mysas hela lovet.

Sen en tid tillbaka har jag inte haft möjlighet att vara i källaren och väva. Nu när det är lov tänkte jag ta med flickorna ner och sätta igång vävningen igen. Mellandottern har velat väva sen vi hade vår vävstuga men det blev liksom aldrig av. Min tanke är att få igång den ena vävstolen till henne och den andra till mig. Jag tänker att det kan vara bra för henne att få ett projekt att sysselsätta sig med. Som vi dessutom kan göra tillsammans.

Uppdatering på flickornas julklänningar; Yngsta dotterns är ju färdig, mellandotterns är nästan färdig, det ska bara till en hälla och en knapp för knäppningen och äldsta är på god väg. Men jag måste prova den på henne innan jag går vidare. Hon är hos sin pappa denna veckan så jag får vänta med den. Tur att det är tid kvar. Skönt att för en gång skull vara ute i god tid med julklänningarna. Jag syr absolut inte nya varje år men ibland händer det. Jag har även tänkt ta fram ett mönster till en klänning till mig själv. Inte för julen då utan en klänningmodell att ha året runt. Jag älskar att gå i klänning men har för få för att kunna gå i klänning varje dag.

Nu fyller jag på lite här. Dagen har nästan gått och vi pysslade med lite av varje innan vi åt lunch. Efter lunch gick vi ut och tog oss an våra pumpor. Vi har fått vackra halloweenpumpor men även prydnadspumpor av mina svärföräldrar. Denna gången gjorde vi hål i botten istället för att skära ut ett lock. Jag har läst att pumpan ska hålla längre då. Man ställer helt enkelt pumpan över ljuset. Vi gröpte ur och gjorde läskiga ansikte på pumporna. Sen tog vi fram vårt hemliga vapen. En borrmaskin. Barnen tycker det är jätteroligt att borra en massa hål i pumporna. Det blir så fint när man sen tänder pumporna. Jag har sorterat ut kärnorna och ”köttet” ska jag göra pumpapajer av och kanske lite soppa. Älskar när man kan ta tillvara på allt. Tyvärr brukar vi ha fåglar som pickar sönder pumporna. Håller tummarna att de låter dem vara denna gången.

Det var allt för denna gången. Vi myser vidare..

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Human design, manifestor

Jag har upptäckt human design. Googla på det.

Det är någon som har delat in världens folk i olika grupper. Det är ganska mycket och jag har precis upptäckt det. Men oj, vad spännande. Jag är en Manifestor. Och att upptäcka det har hjälpt mig enormt mycket. Jag vet inte hur jag ska komma fram till mitt rätta jag efter år av självutplånande och anpassningar. Men nu vet jag hur jag egentligen ska vara. En manifestor är en ledare. Vi jobbar intensivt och sätter igång olika projekt men sen måste vi vila. Vi ska vara de som sätter igång projekt och om vi stannar hela projektets gång ska där finnas andra som gör jobbet. Vi är idékläckarna. Det förklarar ju varför jag sen många år får idéer på löpande band men det blir aldrig mer än så. Men jag har gjort vad många manifestors gör. Jag har anpassat mig och försökt försvinna i mängden för att vara omtyckt. Jag har blivit tystare med åren om vad jag tycker. Det är ett resultat ifrån mina destruktiva relationer. Där jag fick veta att jag inte var mycket värd av olika skäl. Där jag fick lära mig att vara tyst och att vila var ren lathet. Som tur är lever jag i en frisk relation nu där vi ger varandra möjlighet att växa. Min fru är min klippa, min själsfrände, mitt allt. Vi ser varandra och ger varandra stöd. Det tog tid för mig att vänja mig vid det och det är ju bara ett bevis på hur sjuka relationer jag har levt i. När man har levt i manipulativa och destruktiva relationer är man ofta väldigt skadad och har ett stort medberoende. Det tog lång tid för mig att se hur sjuk relation jag hade varit i. Manipulationen sker successivt och sociopater, psykopater och narcissister är otroligt skickliga på detta. De får dig att tro att det är ditt eget fel, att det är du som är problemet.

När jag träffade min fru och det gick upp för mig hur dåligt jag mådde brakade jag sönder och samman. Jag gick in i den berömda väggen. När man har kraschat kan man inte gå tillbaka. Man måste hitta ett nytt sätt att leva på. Det är det jag gör nu. Jag hittar mitt sätt på att vara den bästa jag som jag bara kan. För min familjs skull men framförallt för min skull. För att kunna hjälpa andra.

När jag läser om Manifestor så förstår jag mitt nomadbehov, mitt frihetsbehov och min spontanitet. Jag förstår också mitt behov av att få återhämtning. Jag känner mig upprymd och nyfiken. Nyfiken på var detta kan leda mig.

Jag går med Frid! /Sol