Författare: Sol

Då är vi i slutet på januari och hela familjen är sjuka. Det började med att sonen kom hem med en rejäl förkylning. Den åkte yngsta dottern dit på rejält. Hon hade hög feber, förkylning, hosta, tjock i halsen och ont i huvudet. Vi andra trodde att vi skulle klara oss. Men nopp, inte det inte. Sonen är tillbaka i skolan med lite förkylningssymptom bara men vi andra är dåliga. Nu håller vi tummarna för att inte bli lika dåliga som dottern var.

Nog om sjukdomar. Hur har vi det i bussen? Vi löser saker efterhand. Nu har frun satt på nya slangklämmor på varmvattenberedaren så nu har vi vatten i köket igen. Vilken lycka det var igår när jag kunde diska upp allt här hemma istället för att behöva ta kärran och dra ner till servicehuset. Jag nästan sjöng av glädje. Tänk som det kan bli. För ett halvår sen kunde jag inte drömma att leva utan vår diskmaskin. Nu jublar jag av att kunna diska förhand här hemma. Barnen hade så roligt över min stora glädje.

Frun har även tagit mått till nya hyllor barnen ska ha i sina sängar för förvaring av sina saker. De ska även få draperier som sänghimmel och insynsskydd. Sen har vi fått in vår nya toalett. Det är en Separett. Dvs man kissar i en behållare och bajsar i en annan. Det sitter dessutom en slang som man sätter ut i en ventilation och därmed förhindrar ev lukt. Man slänger på tex spån, mull och dyl på bajset som underlättar torkningen. Det faller ner i en komposterbar påse så man kan mer eller mindre gräva ner hela påsen i jorden när den är full. Kisset hamnar i en behållare som man enkelt tömmer. Detta känns mycket bättre än när vi hade en Porta potti. Den luktade så pass illa att barnen inte ville gå in på toaletten. Vårt nästa mål är att tömma ur duschen och hitta en tvättmaskin.

Vi har även hittat en container som vi ska ha våra saker i. Vi har våra saker nu i ett förråd som är onödigt stort och onödigt dyrt. Nu under våren ska vi tömma och göra en ny rensning för att kunna flytta våra saker till en mindre container. Vi är väldigt nöjda med vårt livsval och ångrar inget. Vi ska bara fortsätta bygga och fixa för att få det ännu mer som vi vill ha det. Det kommer ju även solpaneler på taket så småningom. Allt för att kunna bli mer oberoende.

Flickorna går i en skola de trivs i och har fina vänner. Det är ju en waldorfskola som passar våra barn väldigt bra. Jag ville att de skulle börja i denna skolan för flera år sen men jag bor inte i hop med de äldsta barnens förälder och vi har inga gemensamma åsikter. Men visst kan jag undra hur det hade blivit för vårt ena barn om det hade blivit Emiliaskolan från början. Kanske det barnet hade mått så mycket bättre idag. Jag är så tacksam för att de går där nu och att vi har fått en sån fin respons.

Det har varit väldigt kallt och snöstormar här i Skåne. Sen ett par dagar är det tö och regn. Vi har haft isgator som nu regnar bort. Jag tycker absolut vi kan ha snö men de får gärna sköta vägarna bättre då. Vi ska inte prata om campingen vi bor på. Det har faktiskt varit katastrof. Vi har knappt kunna varken gå eller köra bil här inne. Men så blir det kanske när det är så sällan det blir så här. Det finns väl inga rutiner då. Det kommer säkert mer snö i februari men vi går mot ljusare tider. Det behövs. Jag går gärna i ide när hösten kommer men nu längtar jag efter ljus och natur. Jag längtar ut. Jag längtar ut i naturen. Jag längtar efter sol och värme.

Jag går med Frid! / Sol

Julen närmar sig med stormsteg. Vi har redan hunnit fira jul med barnen då de stora barnen åker till sin pappa över julen. Eftersom vår son bor på internat så var det sista helgen som gick som han var hos oss innan nyår. Men vi hade en väldigt mysig stund. Vi samlades i servicehuset och lagade julmaten. När vi väntade på att maten skulle bli färdig hade vi julklappsutdelning. Paketen låg som sig bör under granen. De har en fin tv-hörna så vi satt bekvämt i sofforna. Alla blev nöjda med sina gåvor. Det har verkligen varit en utmaning att köpa julklappar till barnen. De kan ju knappt få mer saker som ska ta plats och samtidigt ska de få saker. Men jag tycker att vi lyckades. Saker vi köpte; Inneskor, målarbok, smycken, ull att filta och tillhörande filtnålar, virknålar och mer jag inte kommer på just nu. Yngsta fick bland annat magneter från Panduro som man kan bygga med. De blev väldigt populära och även våra stora barn låg på golvet och byggde. Äldsta sonen är ju inte lätt att handla till och när vi handlade sådant han har önskat sig så blev det snabbt mycket pengar. Tex en keps för 500 kr. Men han fick sånt han önskade sig och som han konstaterade att ju äldre man blir desto mer får man saker man behöver. Han fick nämligen bland annat en deodorant. Vi hade ett mysigt firande och det kommer ju mer firande. Vi kommer fira med våra föräldrar också så vi är uppbokade några gånger till. Sen kommer våra stora barn tillbaka till nyår. Framförallt ser jag fram emot julledigheten. Som jag har sagt innan, älskar jag när vi har lov. Lediga och tillsammans.

Idag har jag tvättat och det hänger nu tvätt i bussen. Ska bli skönt till sommaren när man kan hänga ut tvätten igen. Men det funkar faktiskt fantastiskt bra så här också. Vi har dessutom pratat lite löst om att sätta in en tvättmaskin i duschen. Vi använder inte duschen då vi har servicehuset och har större behov av en tvättmaskin. Men det finns en del tekniska saker som tex vattentryck in i tvättmaskinen och sådana saker som måste lösas först. Vi har ju fått i ordning på vår dieselvärmare. Vi har ju värme i bussen, givetvis, men dieselvärmaren värmer våra element längs bussens väggar och torkar upp kondensen som bildas. Sen har vi pratat om att installera solpaneler på taket. Vi har många idéer och får ta ett steg i taget.

Igår var det Lucia och enligt tradition satte jag igång tv på morgonen för att låta vårt hem fyllas av stämningsfull musik. Det blev pepparkakor till frukostbordet men lussekatterna åt vi idag. Imorgon är det fredag och det är sista helgen innan julafton. Vi har några julklappar kvar men det ska vi säkert hinna. Förra veckan var vi även och klippte vår lilla byracka och det är en lika stor chock varje gång han är nyklippt. Det blir liksom en ny hund. Men det är lika härligt varje gång när hans ögon kommer fram. De döljs väldigt snabbt av päls. Jag bestämde med ”frisören” att vi ska komma oftare för att ta just i ansiktet. Nähä, nu har jag inte mer att berätta. Ha det gott!

Jag går med Frid! /Sol

Då är det torsdag och siste november. På söndag är det förste advent. Vi är nästan insnöade. Inte ofta man kan säga det i Skåne. Nu hoppas jag bara att det får ligga. Jag har inga problem med att det kommer snö, problemet är när det börjar töa och sen fryser till is. Kommer det snö och det får ligga kvar kan de röja vägarna, man vet att vinterkläder ska på, snön lyser upp i mörkret och barnen är glada. Även om jag är en sommarmänniska så föredrar jag riktig vinter istället för regn, slask och is. Men det är jobbigt precis efter snöfall som i morse när jag skulle köra dottern till skolan. Då var det lagom muntert när jag inte visste ifall vi skulle kasa av vägen eller ifall det var skottat i backen (typ 2 km) ner till byn. Men jag kom både fram och tillbaka.

I tisdagskväll var jag med om något väldigt otäckt. Jag skulle gå ner till servicehuset vid 22.30 för att göra kvällstoalett. (”göra kvällstoalett”, hur gammal är jag egentligen!!! HAHAHA..) När jag är strax utanför ingången krokar mina kängor ihop sig. Det sitter hyskor som skobanden ska snurras runt. De hyskorna krokade ihop sig. Jag hann inte reagera utan helt plötsligt krasar det i ansiktet och jag inser att jag ligger på marken. Jag trodde kraset innebar att mina glasögon hade gått sönder men till min stora förvåning var de hela. Det gjorde ont i kroppen och jag översköljdes av en trötthet och kände att det var nog helt ok att ligga kvar i den skönt (?) kalla grusen och sova en stund. Men någonstans förstod jag att jag nog var tvungen att ta mig upp. När jag skulle ta hjälp av min vänstra arm strålade det smärta genom den samtidigt som smärtan i mina knän gjorde sig till känna. Men på något sätt tog jag mig upp. Kände mig som 90 år. Jag stapplade in på toa omtumlad av chocken. Landade på toan och då kom tårarna. Jag lyckades borsta tänderna och ta mig hem till bussen. Där lossnade chocken ordentligt och kroppen skakade okontrollerat samtidigt som tårarna sprutade som på ett barn. Vilken tur att barnen sov och att Frid kunde ta hand om mig. Jag hade skrapat pannan och fått en rejäl bula, mina knä har bulor och min arm gjorde ont i vissa rörelser. Jag fick nog armen under mig för jag hade skrapmärken ovanpå handryggen. Igår, alltså dagen efter, fick jag tid på vårdcentralen för att kolla min arm. Men de tror inte på någon fraktur bara en kraftig smäll. Jag ska dock hålla koll på symptom för hjärnskakning de närmsta dagarna. Jag är öm, har träningsvärk och är enormt trött just nu så det är vila som gäller. Sköterskan sa att jag hade haft en enorm tur som inte var mer skadad och att mina glasögon hade klarat sig. Mycket handlade om att jag hade haft tjocka vinterkläder på mig. De dämpade fallet.

Livet i bussen snurrar på bra tycker jag. Det är ju stor fördel med servicehuset. Inga köer till toa eller dusch. Hahaha. Alla med barn kan nog relatera till detta. Vi börjar komma in i rutinerna. Inte en enda gång har någon sagt att de längtar tillbaka till huset. Vi har också konstaterat att klarar vi denna årstiden så klarar vi allt. Sommarhalvåret är ju ganska enkelt att bo litet för då kan man vara ute mycket men nu är vi hänvisade till att vara inne mycket. Än så länge har det inte varit några problem. Men vi får utvärdera det till våren. Vi har det iallafall mysigt med sagoläsning och sällskapsspel efter middagen. Vi ska givetvis baka både lussekatter och pepparkakor. Vår nissa Nicolina har flyttat med oss med sin lilla dörr och jag anar att hon lämnar adventskalendrar till barnen imorgon. Det bästa med en magisk nisse/nissa, hen kan flytta med oss var vi än befinner oss. Jag ser fram emot vår första jul i bussen.

Nu får jag lägga mig och vila denna ömma kropp en stund.

Jag går med Frid! / Sol

Nu är det verkligen vinter. Med sina -10 ute på nätterna så innebär det vargavinter i Skåne. Hahaha, skämt å sido men visst är det ovanligt med så här kallt så här tidigt på året. På tal om varg så ylade vargarna på Skånes djurpark häromkvällen när jag skulle gå kvällspromenaden med Sammy. Även om man vet att de är inlåsta så känns det ändå lite väl spännande. Det var ju fullmåne igår så det kanske har något samband.

Idag är det tisdag och i vanlig ordning har vi varit på hundkurs. Det är väldigt roligt men både jag och Sammy är helt slut efteråt. Just i skrivande stund är frun på väg med yngsta dottern på ridning. Skönt att kunna åka iväg när det är ljust och dottern fortfarande är lite pigg.

Helgen som gick var fullsmockad med aktiviteter. På fredagen hade äldsta dottern dansuppvisning och på lördagen var det julbasar på flickornas skola. Det var väldigt trevligt. Det kändes väldigt juligt med många trevliga försäljare. Vår 12 årings klass höll i caféet och 14 åringens klass hade stöpt ljus som de sålde. Vi fick handlat en del julklappar också. 2:orna hade byggt upp en alldeles fantastisk fiskedamm där man blev inslussad i en gång med dekorationer i form av fiskar och tång samtidigt hörde man ljud som om man befann sig under vatten. Där fiskade vår 5 åring några gånger. Hahaha.. På söndagen fyllde vår mellandotter 12 år och detta skulle givetvis firas. Vi sjöng för henne på morgonen och sen begav vi oss till Nova Lund shopping center. Vi och 5 miljoner andra. Kanske lite överdrivet men det kändes som 5 miljoner. Det var ju sista dagen på black week så många ville väl passa på. Vi åt på Max och blev det shopping. Jag och födelsedagsbarnet stannade på Nova under tiden som frun tog de övriga två och körde till Eslöv. Där skulle nämligen äldsta dottern på bowlingkalas till två klasskompisar. Vi spenderade en hel del tid inne på Panduro. De har det så trevligt med en fin pysselhörna där man som högsensitiv kan tycka det är skönt att bara få sitta. Vilket både jag och dottern uppskattade högt. Vi var rätt trötta söndagskväll.

Vi har bokat biljetter till både mello och eurovision. Vi valde genrepen för att barnen ska orka med, ja, vi mammor också för den delen. Det känns väldigt roligt att göra det med barnen. Vi ska snart åka och titta på Dolly Style och Theoz med flickorna. Vi ska dessutom sova på hotell efteråt. Men det är en överraskning för barnen.

Julklappar är smått påbörjade och julpynt har börjat leta sig in i bussen. Om en vecka är det första advent. Några på campingen har gjort så fint med belysning runt deras boende. Det känns ändå mysigt att julen är på ingång. Man behöver myset nu för att kunna ta sig igenom den mörkaste årstiden. Vi har köpt ett roligt sällskapsspel som heter Kluster. Det är kraftiga magneter som man lägger ut på bordet. Sen gäller det att de inte smäller ihop. Det har vi börjat spela efter middagen och vi har faktiskt väldigt roligt. Jag är inte någon speltyp men detta passar oss väldigt bra. Idag avslutade vi middagen med ett spontandisco. Det trodde ni väl inte, att vi skulle kunna ha disco i bussen.

Jag går med Frid! /Sol

Imorse hade vi -7 grader. Men vi har det varmt och gott i bussen. Det är bara så tråkigt att skrapa rutorna på bilen. På det viset saknar jag garaget. Vi får hålla tummarna för en mild vinter. Hahaha. Igår var tydligen närmre -30 grader i Norrland. Jag önskar väl aldrig en vargavinter men ännu mindre nu när vi bor så här. Drömmen vore ju att vara utomlands över kalla vintern. Men så länge barnen har skolplikt får vi snällt stanna här i Sverige.

Igår hade vi Sydsvenskan på besök. De ville veta hur det kommer sig att vi bor i buss. Vi brinner ju för detta så vi skulle nog kunna fylla hela tidningen. Flickorna var i skolan vid besöket men precis innan fotografering hämtade jag hem dem och de kände sig som filmstjärnor. Vi hoppas nu att det blir en bra artikel, fylld av ljus och kärlek.

Nu har jag gått med i campingens syjunta. Jag har varit med en gång och oj så roligt jag hade. Vi snackade, fikade, hantverkade och skrattade. Precis som sig bör när man samlas ett gäng med samma intressen. Det är väldigt trevligt att lära känna fler här på campingen. De har en grupp som lagar mat ihop och några promenerar tillsammans.

Jag går även på hundkurs med vår hund. Han är väldigt mycket hund i en liten kropp. Enligt kursledaren skulle han passa bra som tjänstehund. Vilket innebär enormt mycket jobb och träning. Jag har varit 3 av 6 gånger och känner att jag får bra verktyg att arbeta med. Han är ju än så länge bara 10, snart 11 månader. Jag vill ju göra rätt från början och därför känns det viktigt att få professionell hjälp.

Nedräkningen till jullovet har börjat. Jag har lånat två kalenderböcker. Kalenderbok är en bok uppdelat i 24 kapitel där man läser ett kapitel per dag under decembermånad. Som en nedräkning till julafton. Den ena boken handlar om en vätte och en mus som reser genom Sveriges landskap. Den andra handlar om en Kentaur. Igår började vi läsa i dem. Direkt efter middagen (när alla var samlade) passade jag på att läsa. Eftersom ett av barnen inte är här på heltid så har vi redan börjat läsa. Det var väldigt uppskattat.

Jag har ju glömt att berätta att vår lilla tomtenissa har flyttat med oss i bussen. Hon satte upp sin dörr häromdagen och lämnade ett brev och lite godis till flickorna. Flickorna uppskattar detta väldigt mycket. Det värmer att se deras glädje och veta att vi skapar fina barndomsminnen.

Jag går med Frid! /Sol

Sist jag skrev var det vår och mycket har hunnit hända. Vi insåg snabbt att det var ganska långt att köra barnen fram och tillbaka till deras nya skola. De slutar dessutom olika tider. Vi började titta på alternativ och kom fram till att nu fick vi en anledning att flytta. Vi har inte trivts särskilt bra med att bo i kvarter. Vi har letat boende på landet men inte hittat rätt. Vi har ju en dröm och det är att få leva mer i frihet. Vi älskar ju att resa och har tyckt att huset har tyngt oss. Det finns ju alltid något att göra och det kostar en hel del att sköta hus och trädgård. Vi pratade om alternativ och hur det skulle funka. Vi tittade på olika livsstilar på Youtube. Tillslut kom vi fram till att vi ville ha en buss. Vi pratade med barnen och de blev eld och lågor. Ja, vår son på 17 år var tveksam. Vi pratade och kom fram till vad han oroade sig för. Han ville ha möjlighet till sitt privata liv. Han bor ju på internat och van att klara sig själv. Han hade ingen lust att trängas ihop med syskon i en buss. Vi löste det med att köpa en husvagn till honom som frun byggde om till honom. Han behöver ju inget kök men istället prioriterades en ordentlig säng, soffa, tv hörna och hans stora högtalare.

Vårt nästa bekymmer var att få sålt huset och hitta någonstans att sätta en buss. Huset blev sålt på några månader och vi har hyrt ett förråd som vi har alla saker i vi vill behålla. Barnen fick behålla allt de ville men vi vuxna har rensat ganska hårt. Helt otroligt vad man kan samla på sig.

Vi bestämde att vi skulle leta efter en buss som var mer eller mindre färdig. Vi hade inte tid att bygga från början. Vi letade först på säljsidor men hittade inget som passade oss. Antingen fattades sängplatser eller så fanns det inget kök. Vi var och tittade på en dubbeldäckare men den var i alldeles för dåligt skick. Frid lyckades till slut leta upp en ombyggd bokbuss som passade oss, om inte 100 % så iallafall 90 %. Den har kört i Boden som bokbuss men var nu ombyggd till husbuss.

Kruxet var att bussen befann sig i Luleå. Vi kunde alltså inte titta på den i förväg. Vi fick lita helt på säljarna. Vi hade dock ingen bra erfarenhet av säljare. Vi hade redan fått höra hur säljare höjde sina bussar till skyarna och när vi sen kom på plats var föremålet mer eller mindre skrot. Nu fick vi helt köra på magkänsla och den sa faktiskt; kör!!! Säljarna gjorde vad de kunde för att visa oss sanningen genom att filma bussen överallt och skicka filmerna. De höll bussen till oss tills vi hade sålt huset. Det visade sig att säljarna var helt underbara och sanningsenliga. Tack!!

Då var dagen inne. Vi hade bokat tåg upp till Stockholm för att sen ta nattåget till Luleå. Det blev en pirrig och spännande resa. När vi kom fram till Luleå stod säljaren där och tog emot oss på stationen men bussen som transportmedel. Vi åkte hem till säljaren och hans familj. De bjöd oss på middag och var otroligt gästvänliga. Sen hade vi en lång resa framför oss för att ta oss hem från Norrland till Skåne. Vi började köra söderut på lördagskväll. Vi kom hem tisdagskväll. Då hade vi passerat hela Sverige och kört igenom sen höst, snö, kyla, tidig höst, ja, alla varianter man kan tänka sig. Barnen njöt och tyckte det var toppen. Det var ju ganska mysigt att kunna titta på tv när man åker.

När vi väl var hemma vid huset började inflyttningen. Det fanns inga garderober i bussen så det var det första vi gjorde. Vi tog helt enkelt av våra garderober i huset och flyttade ut dem i bussen. Vi skruvade upp krokar till jackor och så fortsätter det. Vi håller på att bygger och fixar för att kunna bo bekvämt. Nu har vi bott i bussen på heltid i lite mer än 1 månad. Vi löser saker efterhand. När vi hade värsta kaoset med att tömma huset undrade vi om vi hade tagit rätt beslut. Nu vet vi att vi har gjort rätt. Det slutade med att vi står på en camping. Grottbyns camping i Höör. Här får vi stå skrivna. I Sverige måste man stå skriven på en adress och här har vi även vår brevlåda. Vi stormtrivs här med både platsen, andra campare och ägarna.

Vi har valt att göra detta för att kunna ha mer frihet i livet, för att kunna vara mer tillsammans och komma närmre familjen. Om vi märker att vi inte trivs eller om barnen mår dåligt av det så flyttar vi bara in i ett traditionellt boende. Svårare än så är det faktiskt inte. Vi har även valt temat för bussen. Givetvis blir det ett sagotema. Vi älskar att läsa och älskar sagornas värld. Det är ju dessutom en bokbuss. Klart vi ska ha ett sagotema.

En rolig anekdot är att tjejen i paret som köpte vårt hus har samma intresse som mig. Hon vill väva och älskar att odla. Men det roligaste av allt är att hon är från Boden och har alltså lånat böcker i vår bokbuss när den var verksam. Hur otroligt är inte det!!!

Vi har fortfarande vardagsliv med stressande att passa tider och sköta disk, tvätt och matlagning. Vi håller dessutom fortfarande på att landa i vårt nya liv. Men livet känns mycket lättare och enklare. Jag trodde jag skulle sakna diskmaskinen mest. Nuförtiden lastar jag trillevagnen med disk och drar ner den till servicehuset. Där står jag i min ensamhet, tittar på Netflix och diskar. Det tar tid och är annorlunda mot innan men jag njuter. Det blir en stund av egentid och nedvarvning. Vi duschar i servicehuset trots att vi har dusch i bussen. Det blir aldrig tjafs om att toan är upptagen, här är gott om toaletter och duschar. Barnen bråkar om samma saker som när vi bodde i hus. Vi har två tv apparater i bussen och alla kanaler som sen innan. De väljer dessutom ibland att gå ner i servicehuset för att titta på film på deras stora tv. De går även gärna dit om de har kompisar på besök. Vi har tillgång till tvättmaskiner och torktumlare i servicehuset.

Vi har alltid prioriterat familjen och barnen men nu är det mycket lättare. Vi har en del höjdpunkter att se fram emot. Vi har bokat platser till mello, en konsert med Dolly Style och Theoz och har även planer på julmarknader.

Välkommen till vårt nya liv i buss! Hoppas ni vill hänga med på vår resa.

Jag går med Frid! /Sol