Månad: oktober 2022

Jag har upptäckt human design. Googla på det.

Det är någon som har delat in världens folk i olika grupper. Det är ganska mycket och jag har precis upptäckt det. Men oj, vad spännande. Jag är en Manifestor. Och att upptäcka det har hjälpt mig enormt mycket. Jag vet inte hur jag ska komma fram till mitt rätta jag efter år av självutplånande och anpassningar. Men nu vet jag hur jag egentligen ska vara. En manifestor är en ledare. Vi jobbar intensivt och sätter igång olika projekt men sen måste vi vila. Vi ska vara de som sätter igång projekt och om vi stannar hela projektets gång ska där finnas andra som gör jobbet. Vi är idékläckarna. Det förklarar ju varför jag sen många år får idéer på löpande band men det blir aldrig mer än så. Men jag har gjort vad många manifestors gör. Jag har anpassat mig och försökt försvinna i mängden för att vara omtyckt. Jag har blivit tystare med åren om vad jag tycker. Det är ett resultat ifrån mina destruktiva relationer. Där jag fick veta att jag inte var mycket värd av olika skäl. Där jag fick lära mig att vara tyst och att vila var ren lathet. Som tur är lever jag i en frisk relation nu där vi ger varandra möjlighet att växa. Min fru är min klippa, min själsfrände, mitt allt. Vi ser varandra och ger varandra stöd. Det tog tid för mig att vänja mig vid det och det är ju bara ett bevis på hur sjuka relationer jag har levt i. När man har levt i manipulativa och destruktiva relationer är man ofta väldigt skadad och har ett stort medberoende. Det tog lång tid för mig att se hur sjuk relation jag hade varit i. Manipulationen sker successivt och sociopater, psykopater och narcissister är otroligt skickliga på detta. De får dig att tro att det är ditt eget fel, att det är du som är problemet.

När jag träffade min fru och det gick upp för mig hur dåligt jag mådde brakade jag sönder och samman. Jag gick in i den berömda väggen. När man har kraschat kan man inte gå tillbaka. Man måste hitta ett nytt sätt att leva på. Det är det jag gör nu. Jag hittar mitt sätt på att vara den bästa jag som jag bara kan. För min familjs skull men framförallt för min skull. För att kunna hjälpa andra.

När jag läser om Manifestor så förstår jag mitt nomadbehov, mitt frihetsbehov och min spontanitet. Jag förstår också mitt behov av att få återhämtning. Jag känner mig upprymd och nyfiken. Nyfiken på var detta kan leda mig.

Jag går med Frid! /Sol

Vi har pratat om hur vi ska göra över vintern för våra hönor. De bor lite väl kallt i sitt nuvarande bo. Det har ju fungerat bra över sommaren men nu är vi i slutet av oktober och kylan kommer smygande. Dessutom är deras utegård ett vanligt trädgårdstält med ett tak som inte kommer hålla för varken snö eller storm. Frun byggde ju en jättefin utebur till våra kaniner förra året. Vi har ett tomt utrymme under vår hustrappa. Så hon byggde buren i anslutning till detta utrymme för att kaninerna skulle få ett naturligt bo. Detta utrymme stängde vi för med en vägg. I denna vägg finns en lucka som vi kan stänga när det är natt. Våra kaniner dog ju tyvärr så nu stod buren tom. Då kom vi på att vi kunde använda buren som en vinterbostad till våra höns. Sagt och gjort. Vi lade in hö till dem och fixade två lådor med sand som de kan sandbada i. Den ena ”sandlådan” ställde vi inne i deras bo och den andra i andra änden av buren som också har ett tak. Sen fyllde vi på med sand i deras utebur. Frid byggde även en gunga till dem i uteburen. Inne i deras bo finns en platå som blir ett jättebra utrymme för dem att sitta på. Vi plockade ner taket från trädgårdstältet för att förvara det inomhus till våren när det ska upp igen. För till våren flyttar hönorna ut igen.

Vi har haft lite tufft med sjukdom den sista tiden. Just nu är jag och mellandottern dåliga. Men det är ju bara att gilla läget och ta sig igenom det. Jag är ju ändå hemma och det är ju en enorm trygghet för hela familjen. Min barndomsdröm var ju att bli som min mamma; hemmafru. Ha en massa barn och vara hemma och ta hand om familjen. Så nu lever jag min dröm. Vi har 4 barn och jag får vara hemma hos dem och finnas som en trygg mittpunkt för familjen. Jag har därför valt att lägga mitt företagande på hyllan och bara fokusera på familjen. Mitt hantverk och skrivande kommer ju ändå att finnas med och helt plötsligt kommer jag kunna dra igång företagandet igen. Det känns väldigt bra att kunna bara gå in i rollen som mamma och inte stressa över saker jag inte hinner med.

Hur ser det ut på hantverksfronten då? Jo, jag håller på med döttrarnas julklänningar. Det är nog första gången jag är ute i så god tid men de är ju inte färdiga än. Hahaha.. Yngsta dotterns klänning är iallafall färdig. Sen håller jag på med äldsta dotterns strumpor. Jag ska bara sticka färdigt tå-biten så är båda sockorna färdiga. Det är strumpor designade av @sweetjosefin som du hittar på instagram. De heter ”Karins strumpor”. Jag har dock gjort dessa utan skaft då dottern föredrar korta strumpor. Fast nu har hon hittat den japanska stilen Anime så nu vill hon ha knästrumpor. Så det får väl bli såna nästa gång. Jag håller även på med ” Karins strumpor” till mig själv. Det finns även även en sjal på stickorna, stickad i spets i garn som är växtfärgat med renfana. Mina regnbågsdockor och önskeägg är ju alltid under produktion.

Sen har vi trädgården. Idag ska jag gräva upp timjan som står i en pallkrage. Den ska få vintervila i vårt växthus har jag tänkt. Vi ska även skörda lite rödbetor. Sen har vi solrosor som jag ska se om jag kan ta frö på. Lite höststädning helt enkelt. Växthuset ser bedrövligt ut men det tar jag itu med till våren istället. Frid har gått över trädgården och rensat ogräs ut med gatan och även inne i trädgården där vi har plattor och sten. Det blev jättefint. Vi har en bit kvar men det som är gjort är iallafall gjort.

Nu blir det lunch och sen kanske vi eldar lite i trädgården. Igår åt vi lunch över öppen eld i trädgården. Det uppskattas av hela familjen.

Jag går med Frid! /Sol

Som jag har berättat brinner jag för barn som behöver extra stöd. De barnen som kanske är tysta i barngruppen, de barnen som lär sig att anpassa sig, de barnen som blir utsatta av vuxna eller blir utsatta av jämnåriga. I många år har jag försökt hitta ett sätt att hjälpa de barnen. Nu har jag hittat hem i mina regnbågsdockor och önskeägg. Jag är ju hantverksnörd och kan därigenom få utlopp för min kreativa sida genom att skapa hantverk och sälja för att kunna skapa fler dockor, ägg och böcker. Jag vill skapa magi för alla barn och berätta för dem att de är fantastiska och unika genom att bara finnas på vår jord. Genom att väcka deras fantasi ger jag de hopp och tro på att det finns mer och att det finns godhet.

Du är säkert som jag och vill hjälpa barn som behöver det men vet inte var du ska börja. Du kanske har varit ett av de barnen eller så har du själv barn. Oavsett har du ett stort hjärta och vill sprida hopp till vår framtid. Om du handlar av mig så vet du att barnen får hjälp och du får följa med hela vägen om du vill. Du har olika val när du handlar av mig. Antingen så handlar du en produkt av mig, handgjord från början till slut, eller så kan du välja att donera och då skänker jag regnbågsdockor, önskeägg eller böcker för motsvarande summa. Om du väljer att köpa en regnbågsdocka eller ett önskeägg av mig skänker jag motsvarande till kvinnojourer.

Du kan följa med på mitt intagramskonto som du hittar länk till på vår hemsida. www.frejas.net Där har jag mina produkter till försäljning och jag visar vad som händer i företaget. Vad som händer inom bokvärlden kan du se på mitt andra konto som är; @solskriver

Detta är en enormt spännande resa och jag är så tacksam för att du följer med mig på den. Tillsammans kan vi ändra ett barns framtid och få sprida ljus och hopp.

Jag går med Frid! /Sol

En jobbig helg och en jobbig början av veckan. Vi hade gäster hemma i lördags och åt en fantastisk tårta, barnen fiskade godis i fiskedamm och gjorde halloweenpyssel. När jag stod med middagsförberedelserna kom Frid med yngsta dotterns kanin som heter Hoppa. Hoppa betedde sig konstigt. Han låg slö i Frids famn och Frid gick ut med honom för att se om han behövde frisk luft. Därefter började han krampa och vända ögonen. Det tog inte många minuter förrän han låg livlös i famnen.

Vi försökte förklara för yngsta dottern att hennes kanin inte levde längre samtidigt som vi grät. Våra vänner erbjöd sig att lämna oss i fred men vi kände att de hellre skulle stanna kvar. Jag fortsatte med middagen och lyckades leverera torskrygg med äggsås och klyftpotatis. Jag hade gjort en specialare till barnen så de fick fish and chips inlindat i tidningspapper. Det blev väldigt gott och mycket uppskattat.

Vi googlade och försökte hitta vad som Hoppa hade drabbats av. Vi kom fram till en aggressiv kaningulsot. Då insåg vi att våra andra kaniner var i stor farozon. De har ju varit i vars ett rum eftersom de slogs men vi förstod att de kunde smittas lätt. Nästa morgon på söndagsmorgon insåg vi att äldsta dotterns kanin; Maximus var sjuk. Han bara satt och vägrade äta. Samma kväll dog han. Nu fanns mellandotterns kanin; Alvin, kvar. Hur skulle vi skydda honom? Han visade inga symptom. Vi ringde veterinären och beställde tid för vaccinering. På måndagskväll såg vi första symptomen. Vi hade tid för vaccinering på tisdagen. Veterinären ville vi skulle komma in ändå. Väl hos veterinären förklarade hon att hon inte kunde se några symptom på honom och att det fortfarande kunde finnas en mikroskopisk chans. Hon kunde ge honom vätska och vi kunde ge honom uppblött mat i spruta för annars skulle han dö av mat och vätskebrist. När vi står och håller i Alvin hör jag en smäll bakom mig. Då har mellandottern svimmat. Det blev väl bara för mycket rent känslomässigt för henne. När vi kom hem ringde jag och pratade med vårdcentralen och de tyckte vi skulle köra in med dottern till akuten. Så vi spenderade tisdagen på barnakuten. De tog alla prover de kunde men allt såg fint ut så vi fick åka hem igen. Men tyvärr avled hennes kanin på kvällen. Äldsta dottern kämpar sig till skolan vilket jag är tacksam för. Hon behöver rutiner och då får hon annat att tänka på. Yngsta dottern är hemma för hon hostar och mellandottern måste ju vara hemma då hon fick hjärnskakning när hon svimmade.

Jag har aldrig varit med om något liknande och jag är ändå uppväxt med djur. Frid har haft många kaniner men aldrig varit med om detta. Hade vi bara anat hade vi givetvis vaccinerat dem direkt. Sorgen efter våra älskade kaniner är enorm och ena stunden säger jag och Frid till varandra att vi aldrig mer skaffar djur men i nästa är det klart att barnen ska få ha djur.

Detta var tuffare än vi någonsin kunde ana men vi tar en stund i taget, en dag i taget så kommer vi igenom detta också. Man får sörja och det får ta tid. Tillsammans kommer vi att klara såna här stunder för det lär ju inte vara sista gången vi kommer behöva gå igenom sorg och tunga stunder. Det är ju en del av livet. Precis som glädjens stunder. Vi har alltid valt att fokusera på glädjen och firandet av livet men när sorgen kommer lutar vi oss mot varandra och gråter. När man är igenom på andra sidan kan man känna glädjen ännu starkare. Just nu njuter jag av höstens vackra färger, våra underbara barn och vår fina familj och givetvis våra stöttande och fantastiska vänner, J och P som finns där för oss i vått och torrt!

Tack för allt vackert vi har i vårt liv!

Jag går med Frid!/Sol

Förra blogginlägget var i våras och nu är det början på oktober och höst. Det är alltid så när sommaren kommer. Då tar jag semester från nästan allt och fokuserar helt på familjen. Det är rätt skönt och jag njuter varje sekund av ledighet.

Vi har haft en skön sommar med härliga roadtrips. Vi åkte iväg med husvagnen runt om i Småland med hela familjen. Vår nya husvagn är underbar. Den är ju lite större än vår förra och det gör stor skillnad. Sen gjorde vi en spontan och smågalen resa med våra två yngsta tjejer där vi tog bilen från Skåne upp till Kiruna vidare över i Norge och upp en runda i Finland innan vi begav oss ner till Skåne igen. Detta gjorde vi på 1,5 vecka. Vi sov i tält förutom ett stopp hemma hos en god vän i Östersund. Flickorna är riktiga vanlifers och var fantastiska hela tiden. De har velat åka iväg igen efter det och älskade resan lika mycket som oss. Jag som aldrig har varit i Norge blev hänförd. Det är verkligen ett förtrollande landskap. Det blir definitivt fler resor dit. Förra året när vi gjorde vår Norrlandsresa hade vi ett fantastiskt väder. Det var varmt och soligt och vi badade varje dag. Det var tvärtom denna gången. Kallt och en del regn. Vi satt mest i bilen så det var helt ok ändå och det blev lite bad på vägen hem.

Sen kom augusti och sonen började i gymnasiet. Han har valt en lantbruksskola på en annan ort och bor därmed på internat. Vi är så otroligt stolta över honom och han stortrivs. Han har verkligen kommit rätt. När skolorna drog igång drog även våra arbete igång. Frun går en utbildning till att bli anläggningsmaskinförare och trivs också väldigt bra med sitt karriärskifte.

Angående mitt arbete så har jag varit lite tyst dels för att det har varit sommar och dels så har jag funderat mycket på hur jag vill jobba. Jag har ju olika intresse och har försökt hitta ett sätt att arbeta på där jag kan sammanfoga dessa. Även om jag inte är färdig så har jag lite nyheter jag vill berätta om.

Redan som liten visste jag att jag ville bli mamma när jag blev stor. Jag har nu fått äran att bli mamma till fyra fantastiska barn. Barnens bästa har alltid varit i mitt fokus och jag har alltid kämpat extra för utsatta barn. Jag har jobbat som barnskötare, personlig assistent, fritidsledare, gymnastikledare till barn osv och har funderat mycket på hur jag skulle kunna hjälpa de utsatta barnen. När jag är på en arbetsplats så har jag möjlighet att hjälpa på plats men min önskan är att nå ut till fler.

Min stora nyhet är att jag har skapat barnböcker med tillhörande leksak. Dessa böcker berättar en saga om hopp och tro. Något många barn växer upp utan. Det handlar om att väcka fantasin och glädjen hos barnen. Den ena boken handlar om ett barn som följer regnbågen och får en önskedocka. En sådan önskedocka följer med boken. Den andra boken handlar om ett barn som får ett önskeägg och ett sådant följer med boken. Dessa böcker och leksaker ska jag dela ut på kvinnojourer där det finns barn på flykt. Det ska vara lätt att ta med boken och leksaken i fickan. Dockan och/eller ägget ska finnas som en trygghet i fickan. Sen kommer det även finnas en variant till förskolor och skolor. Då kommer dockan och ägget vara i större format och det kommer finnas en docka och ett ägg till barngruppen.

Detta känns väldigt spännande och det ska bli så roligt att få se hur detta tas emot. Hur ska detta gå till då? Jo, du kan köpa en bok med tillhörande leksak och då skänker jag motsvarande till behövande barn. Du kan också donera pengar som omvandlas till motsvarande bok och leksak. Jag kommer även sälja andra hantverk där pengarna går till att trycka böckerna.

Häng med på instagram för att få vara med när allt drar igång. Det kommer även finnas information här efter hand.

Skicka pm eller mail om du har frågor.

Jag går med Frid!/ Sol