Hej och välkomna till vår blogg.
Jag som skriver heter Sol och lever med min fru Frid och våra 4 barn.
Bloggen har stått stilla av olika skäl men nu tänkte jag blåsa liv i den igen. Är inte riktigt säker på hur jag kommer att göra än. Om det blir ett inlägg i veckan eller oftare. Vi får se hur jag gör.
Nu har det gått 2 år sen pandemin svepte sin skräck över moder jord. Jag tänker inte gå in något närmre i detta men det är ju något vi lever med varje dag oavsett vi vill eller ej. I skrivande stund har vi ena dottern hemma för distansundervisning pga hög personalfrånvaro, den andra dottern är hemma pga hög personalfrånvaro på sin förskola, sonen ligger sjuk och Frid är hemma eftersom hennes kollega är sjuk. Så visst är vi påverkade av läget.
Vårt vikingaliv som vi tänkte dela här tog hastigt slut när alla marknader ställdes in. De har ju inte kommit igång igen. Vårt älskade Åland har vi inte besökt på 2 år. Men nomaderna i oss börjar bli rastlösa och ett enklare liv lockar. Vi följer folk på instagram som lever så kallat vanlife. Detta är kanske inte det lättaste livet med 4 barn. Speciellt inte i Sverige med vårt klimat. Det är få dagar vi kan vara ute utan att drabbas av kyla eller någon form av nederbörd. Det kräver lite mer av ett liv i bil. Sen har våra barn skolplikt vilket också försvårar resandet. Men vi har nog kommit fram till en kompromiss. Vi får se hur det blir. Vi fick smak på livet som nomader när vi begav oss med yngsta dottern på en lång Sverigeresa i somras. Vi hade bara två veckor på oss och valde att köra med vår 9-personersbil. Efter att ha tagit ut säten kunde vi lägga in en madrass att sova på och packade kläder och mat i plastlådor med lock. Resan började med att vi körde från Skåne upp till Gamla Uppsala. Därefter begav vi oss till kompisar på östkusten, runt Umeå och Luleå. Abisko var målet och dit kom vi. Det var ganska svalt och blåsigt men det var en upplevelse att ha varit där. Största upplevelsen blev Stora sjöfallet utanför Jokkmokk. Jag föll som en fura och hade vi kunnat hade vi nog flyttat till Jokkmokk på studs. Energierna och naturen trollband oss fullständigt. En annan upplevelse som berörde ända in var Samemuseet. Det berörde så djupt att jag inte kunde dela med mig av upplevelsen på länge. Det väckte så mycket avsky, så många varför och hur! Precis som i Amerika där ursprungsbefolkningen också blev så fruktansvärt illa behandlad. Fast ändå har jag fått veta mer om dem än om vår egen ursprungsbefolkning. Vår egen historia är så pass förmörkad att många av våra nordligaste folk har tappat sitt språk, sina traditioner och kultur. Tappat och tappat, de blev ju tvingade.
Resan var varm och vi hade tur med vädret. Vi gjorde mat utomhus och det regnade bara vid ca 3 tillfällen. Vi körde i genomsnitt fem h/dag med bilen. Vår nyblivna treåring var alldeles fantastisk men var ganska trött på att åka bil på vägen hem och det var hon ju faktiskt inte ensam om att tycka.
Om vi vill göra om det? JAAAAA!!!!
Jag går med Frid! /Sol