Nu längtar jag ut. Dock inte ut i denna kyla utan ut i värmen. Vi har haft väldigt mycket sol de senaste veckorna vilket är väldigt välkommet. Men det är ändå fortfarande kallt och minusgrader varje natt. I år kommer det bli vikingamarknader och vi har börjat planera vilka vi vill åka på. Efter 2 års uppehåll tänker vi lite annorlunda. Vi ska numera åka med husvagn och vi kommer även välja bort några marknader. Framförallt får vi ju se vad som händer i världen och hur oroligt läget är.
En sak jag har haft med mig i många år är hur jag tänker angående rädslor. Jag ser ett stort monster som äter rädslor och ju mer rädd jag är desto större blir det här monstret. Det är ju det sista jag vill; mata ett monster som dessutom växer och blir mer hotfull. Det brukar faktiskt hjälpa mig att tänka annorlunda. Jag väljer istället mitt ”Happy Place”. Känner ljus, kärlek och hopp. Det kan låta som en struts som stoppar huvudet i sanden men tänk om alla istället hade satt sig i meditation och fokuserat på ljus och kärlek. Då hade vi förmodligen inte haft hälften så mycket konflikter och krig. Jag hjälper ju dessutom ingen med mina rädslor. Rädslor kan absolut hjälpa en ur farliga situationer men rädslor gemene man har är oftast överdrivna och ofta alldeles onödiga. Min strategi är att glädjas i förskott för om glädjen kommer har jag fått glädjas två gånger och om det blir tvärtom blir jag iallafall glad en gång och bara besviken en gång.
Men åter till naturen. Nu längtar jag ut, barfota gående på bar mark. Med gräset kittlandes mellan tårna. Senast i morse sa vår snart-4-åring att hon ville åka bil länge med oss. Det gjorde vi ju somras när vi satt i bilen från Skåne upp till Abisko och ner igen. I det stora hela hade det blivit ett fint minne för henne trots att hon var mer än nådigt trött på att sitta i bilen de två sista dagarna hem. Det ska bli härligt att komma iväg igen. Naturen kallar på oss! Och vi hör! Vi kommer gärna!
Jag går med Frid! /Sol