Författare: Frid

För några veckor sedan var vi bjudna på 50-årsfest hos en vän vi lärt känna på vikingamarknader. Festen var civil, men vikingar ombads komma ”ej nakna” d v s med vikingakläder på. Det var en trevlig idé och vi valde genast att följa jubilarens önskan.

När vi parkerade utanför festlokalen, i centrala Malmö, såg det inte ut att vara många ”påklädda” vikingar närvarande. Många hade valt att klä sig i vanliga fina kläder, med resultatet att man knappt kände igen dem!

Några fler vikingar dök det upp under kvällens gång i alla fall. Vi hade väldigt trevligt och lärde känna några ytligt bekanta mycket bättre.

För att sammanfatta projektet; Det gick åt skogen.

För några månader sedan fick vi idén att stå på en ”vanlig” julmarknad med vikingatält och soppförsäljning. Lite som en kul grej och en förhoppning om att tjäna några kronor till vår nystartade vikingaförening. Vi tänkte att vikingagrejen skulle skapa uppmärksamhet och dra lite kunder…

Sagt och gjort, vi kontaktade kommunen och anmälde oss till den lokala skyltsöndagen. Arrangörerna var eld och lågor över detta exotiska inslag på den för övrigt ganska mossiga julmarknaden. Först fick vi plats på ”matgatan”. Men lagom till vi ordnat lokal att låsa in tältstängerna i och fått tillgång till toa och vatten, blev vi flyttade till ena torget. Vi fick förvara tältstängerna utomhus och arrangörerna tyckte vi kunde låna toa och vatten på den närliggande restaurangen! Vid lunchtid när vi anlände till marknadsplatsen för att sätta upp tält m m hade vi återigen fått en ny plats. Det var väldigt blåsigt precis där och vi undrade om det inte var möjligt att få platsen vi blivit lovade, men nej. Med livet som insats satte vi upp tältet, vilket var på väg att ta till väders flera gånger. Till slut fick jag köra hem i ilfart och hämta armeringsjärn att banka ner mellan kullerstenarna, medan Sol stod och försökte hålla kvar tältet på marken. För att inte gasbrännarna skulle blåsa ut hela tiden fick vi vända ståndet 90 grader, vilket resulterade i att vi hade gaveln ut mot besökarna. Men en tydlig gatupratare med info om vår vikingasoppa (vegetarisk ärtsoppa) borde väl locka några kunder, eller…?

Trots all stress med flyttning och vind, hade vi soppan redo innan marknadens officiella öppnande kl. 15:00. Första kunden kom redan kl. 14:30 och vi tänkte att detta kommer gå bra! Kallt väder – varm soppa, ett vinnande koncept liksom. Fel, fel, fel! Trots många marknadsbesökare hade vi knappt några kunder. Scouterna stod intill oss och sålde korv till en aldrig sinande kö, men soppa utan kött var folk djupt skeptiska till. Vi hade ju bara tältduken mellan oss och folk som passerade gatuprataren så deras kommentarer hördes tydligt. Många tog selfies med tältet som bakgrund, men när vi tittade fram och sa hej, fick de bråttom iväg.

Naja, nu har vi provat det. Resultatet blev minus och morsan har frysen full med halvkokt ärtsoppa…

I lördags var vi och barnen i Fotevikens vikingaby för att agera statister vid tre olika filminspelningar. SVT spelade in material till en kommande dokumentärserie om vikingar. Ett nytt vikingamuseum ska öppna i Stockholm och de behöver filmer till utställningen. ”Follow The Vikings roadshow” var också där för att dokumentera svenska nutidsvikingar.

Det var kallt och blåsigt. Vi hann knappt ur bilen innan barnen bad om mer kläder. Vi packade på dem filtar och mantlar och annat som kunde godkännas som ”viking”. Förmiddagen spenderades på en scen till SVTs serie: Två trälar från Estland släpades fram och såldes, under visst tumult och vilt förhandlande, på torget. Vi gestaltade nyfikna åskådare. De två stackars trältjejerna var blåfrusna efter ett par timmar i bara särken.

Senare under dagen filmades vikingar i olika miljöer överallt i byn. Vi fick gå fram och tillbaka med barnen längs bygatan, sitta och nålbinda samt sitta och se sysselsatta ut vid ett bord i utkanten av byn. Till det nya museet i Stockholm filmades ”rörliga porträtt” av olika vikingar, Sol var en av dem.

Iförda bästa vikingastassen satte vi oss igår kväll i ”Röda faran” med siktet inställt på Staffanstorps rådhus. Vi hade sett på Facebook att det skulle visas en film om utgrävningarna i Uppåkra där. Samtidigt var det någon form av kulturkväll i Staffanstorp.

Efter lite trixande med GPS:en hittade vi rätt. Utanför fullmäktigesalen, där filmen skulle visas, fanns diverse lokala föreningar och hantverkare som gjorde reklam för sin verksamhet och sina varor. Vi fick genast en packe informationsmaterial av teaterföreningen, de tyckte nog vi såg ut som potentiella medlemmar. En man som tillverkade och sålde singlade bollar, var väldigt intresserad av våra kläder. Vi pratade en stund och han kom med förslaget att vi skulle delta på något hantverksarrangemang framöver. Han ville gärna visa upp sådana ”supernördar” som lever med sin passion på riktigt och inte bara tillverkar något som sedan ligger glömt i ett skåp.

Filmen var intressant. Den ska finnas tillgänglig för skolklasser fr o m nu, vilket är mycket bra. Dax att folk förstår att Sveriges största fyndplats från vikingatiden inte är Birka! Representanten från Uppåkra berättade om svårigheterna att få ekonomiska bidrag till utgrävningarna av det enorma området. Om 100 arkeologer jobbade varje dag i 100 år skulle man kanske hinna… Tydligen var de inte så intresserade i Stockholm eftersom området var danskt på den tiden. Och Danmark var inte intresserade att ge ekonomiska bidrag eftersom det var ”förlorad mark”.

Försedda med broschyrer om Uppåkra och Uppåkras vänförening styrde vi kosan hemåt mot Hörby.