Månad: mars 2022

Nu har vi fått höns. Det är ganska komiskt, vi har inte velat binda oss vid platsen eftersom vi vill resa. Nu har vi akvarium, tre kaniner och….höns… Ja, det gick ju bra.. Nu kan vi lika gärna skaffa hund också.. Hahahaha..

Min mamma ska flytta från sitt hus till en lägenhet och var tvungen att omplacera sina höns. Men de som skulle ha hönsen backade ur i sista sekund. Min mamma fick givetvis panik. Jag pratade med frun om det och hon föreslog att vi skulle ta dem. Vi har pratat om detta innan och därför var sträckan från tanke till handling inte lång. Vi har hägnat in vår paviljong och gjort ett hönshus av en packlår. Det blev väldigt fint och fungerar bra till tre höns. Vi bor ju i villakvarter och enligt vår kommun får vi ha upp till 5 höns men ingen tupp. Trots att mamma har haft höns i många år har jag inte förstått myset fullt ut. Jag ska definitivt sitta mycket i hönsgården och njuta. Det är som bästa terapin! Hönsterapi, just saying!! Ni vet var ni hörde det först! Hahaha..

När vi kom ut i söndagsmorse för att bygga hönsgård insåg vi att vi hade haft inbrottsförsök i vårt garage. De hade förmodligen blivit avbrutna för de hade inte kommit in men vår dörr är förstörd. Jag är så tacksam för att de inte tog sig in i vårt hus. Det finns få saker som kan göra en så otrygg som ett inbrott. Väldigt jobbiga känslor. Sen har vi fått höra att fler i byn råkade ut för samma sak samma natt. De hade tagit en vinkelslip i ett garage men i ett annat hade det inte funnits något att ta. Känns ändå skönt att det inte var något ”personligt” mot oss.

Jag och frun håller på med en bok tillsammans och det känns som ett spännande projekt där vi kan sammanföra våra passioner; fotografi och skrivande. Vi har ett annat bokprojekt också på gång där jag skriver och frugan ska ”måla”/skapa bakgrunder. Frun har nämligen många talanger och hennes konstnärliga ådra sträcker sig längre än till fotografi.

Denna våren står för nystart och det känns som en bra tid för nystart!

Jag går med Frid! /Sol

Nu längtar jag ut. Dock inte ut i denna kyla utan ut i värmen. Vi har haft väldigt mycket sol de senaste veckorna vilket är väldigt välkommet. Men det är ändå fortfarande kallt och minusgrader varje natt. I år kommer det bli vikingamarknader och vi har börjat planera vilka vi vill åka på. Efter 2 års uppehåll tänker vi lite annorlunda. Vi ska numera åka med husvagn och vi kommer även välja bort några marknader. Framförallt får vi ju se vad som händer i världen och hur oroligt läget är.

En sak jag har haft med mig i många år är hur jag tänker angående rädslor. Jag ser ett stort monster som äter rädslor och ju mer rädd jag är desto större blir det här monstret. Det är ju det sista jag vill; mata ett monster som dessutom växer och blir mer hotfull. Det brukar faktiskt hjälpa mig att tänka annorlunda. Jag väljer istället mitt ”Happy Place”. Känner ljus, kärlek och hopp. Det kan låta som en struts som stoppar huvudet i sanden men tänk om alla istället hade satt sig i meditation och fokuserat på ljus och kärlek. Då hade vi förmodligen inte haft hälften så mycket konflikter och krig. Jag hjälper ju dessutom ingen med mina rädslor. Rädslor kan absolut hjälpa en ur farliga situationer men rädslor gemene man har är oftast överdrivna och ofta alldeles onödiga. Min strategi är att glädjas i förskott för om glädjen kommer har jag fått glädjas två gånger och om det blir tvärtom blir jag iallafall glad en gång och bara besviken en gång.

Men åter till naturen. Nu längtar jag ut, barfota gående på bar mark. Med gräset kittlandes mellan tårna. Senast i morse sa vår snart-4-åring att hon ville åka bil länge med oss. Det gjorde vi ju somras när vi satt i bilen från Skåne upp till Abisko och ner igen. I det stora hela hade det blivit ett fint minne för henne trots att hon var mer än nådigt trött på att sitta i bilen de två sista dagarna hem. Det ska bli härligt att komma iväg igen. Naturen kallar på oss! Och vi hör! Vi kommer gärna!

Jag går med Frid! /Sol

Vi gick från pandemikris till krigskris. För några veckor sen gick Putin in med buller och bång i Ukraina. När man ”står så här utifrån” och tittar ser det ju helt oprovocerat ut. Dessutom hotar han resten av världen genom att säga att om någon lägger sig i får de ta konsekvenserna. Det som är helt otroligt fint i detta är att hela världen står bakom Ukraina. De får stöd och hjälp från alla håll. Till och med vårt eget land har skickat både pengar och stridsmedel vilket kan ju vara lite förvånansvärt då Sverige ska vara neutrala.

Men samtidigt är våren på väg och det gör ju att man får lättare att andas om man inte är pollenallergiker förstås.. (sorry för dåligt skämt..hahahaha) Helt ärligt, återkomsten av ljuset behövs verkligen i vårt mörka land. När mörkret kommer bejakar jag dess gömställe. Grottar in mig i mitt ide. När mars kommer tror jag att jag vill stanna i mitt ide för alltid, ända tills solens strålar lyser upp min tillvaro och jag kommer på nya tankar. Då gör mitt soldyrkande hjärta små glada skutt och hopp. Det är de underbara livsandarna som gör sig påminda. Det som är annorlunda i år är att odlingsandarna har hållit sig tysta. I ett tappert försök att väcka dem handlades det hem fröer men förgäves. Än så länge finns ju tid även om det snart brinner i knutarna om tomatfröna ska sättas. Varje vår sätter jag fröer och jag brukar börja i februari men i år har jag inte haft lust och det är ok. Det får vara så ibland. Min fina växthustunnel får väl inredas med en skrivhörna om det inte blir någon odling i år. En liten rolig anekdot om vår trädgård som jag måste dela med mig av är när vi flyttade in vårt hus fanns det ett gäng Dahliaknölar i jorden. (För er som inte vet är det en sorts blomma) När hösten kom grävde vi upp dem som sig bör och fyllde matkällaren. Där fick de ligga till våren. När de hade legat där alldeles för länge och vi inte blev färdiga att sätta dem i jorden slängde vi dem. Vi konstaterade att vi inte kunde ha saker som skulle skötas på det sättet. Som ska grävas upp för att förvaras och sen grävas ner igen. Speciellt inte då vi hade en liten nyfödd dotter att ta hand om. Men visst fick vi dåligt samvete för att vi inte hade tagit hand om arvet vi hade blivit tilldelade av farbrorn och tanten vi köpte huset av. Det roliga är att många av instagramkonto som jag följer nu pratar sig blåa om Dahlior. Men nej, vi ångrar oss inte och jag brukar snabbt klicka mig förbi alla frälsta Dahlia-inlägg. Ringblommor däremot är underbara blommor! Ätbara och sköter sig själva! Stort ”gilla” på den! 🙂

Jag går med Frid! /Sol