Hemmaförälder

God morgon.

Då är vi inne i vardagen igen. Alla barnen är tillbaka på sin skolor och Frid är iväg på jobb. Det är bara jag och Sigrid som ska hitta tillbaka till den struktur man måste hålla för att kunna arbeta hemifrån med ett barn hemma.

Det gäller att ha rutiner och inte vara för hård mot sig själv. Sigrid är än så länge så liten så hon får ju givetvis gå först. Det jag inte hinner får jag ta när Frid har kommit hem eller på helgen. Det är det bästa och det sämsta med att sköta sig själv. Jag kan vara ute i solen om jag känner för det men å andra sidan så gör ingen annan mitt jobb. Men som Sara Bäckmo säger; Se allt du får gjort. Det är ju lätt att haka upp sig på det som inte blir färdigt men då ska man vända på det och fokusera på det man faktiskt gjorde.

Jag ska idag skriva schema och arbetsuppgifter till mig. Sigrid har ju än så länge sovrutiner så det är ju en hållpunkt att följa.

Har lovat att hämta hem yngsta skolbarnet direkt efter skolan. Så får hon vara hemma när jag jobbar. Det brukar gå bra att ha det så. Mellanbarnet som har mer energi ska vara på fritids.

Min dröm är att ha hela familjen hemma alltid. Men vi har skolplikt och inget ont i det. Önskar ibland bara att skolan kunde vara lite mer flexibel.

Men det är ganska komiskt för mig när folk nästan ser beklagande ut när vi säger att Sigrid inte ska gå på förskola. De tycker nog synd om henne. Jag begriper inte varför. Jag har själv befunnit mig i den situationen att jag var tvungen att ha de andra 3 barnen på förskola för min livssituation såg helt annorlunda ut. Jag hade absolut noll stöd i att få ha barnen hemma. Så jag lämnade av ett förtvivlat barn på förskolan och körde själv till en annan förskola och tog hand om andras barn. Logiskt va?

Jag har full respekt för att det finns de föräldrar som vill ha sina barn på förskola och att det finns de som måste ha dem där. Som jag sa så är jag själv barnskötare och vet vilket fantastiskt jobb all personal gör. Men jag önskar mer frihet att få välja fritt. Bara en sån sak som att det knappt finns några dagbarnvårdare kvar. Dvs dagmamma eller dagpappa. Vi behöver olika alternativ för våra barn. De är individer precis vi vuxna. Vissa behöver vara hemma, några behöver en liten grupp och en hel del behöver sina föräldrar allra mest.

Det har blivit något missförstånd i att föräldrar tror att de inte är kompetenta nog att ta hand om sina egna barn. De tror att det är viktigt för barnet att vara med förskolepersonal. De är ju utbildade. Givetvis är de utbildade men de ska ju ta hand om 20 barn i olika åldrar som kommer från olika hemförhållanden. De måste vara utbildade men det är ju du som förälder som är specialist på ditt barn.

Känn trygghet i att du är det bästa för ditt barn.

Krama dina små och säg till dem att du älskar dem.

Jag går med Frid! /Sol

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *