Då är vi på väg hem från svärföräldrarna. Vi har lite mer än en timmes körning. Ibland känns det så himla långt. Vi har de på ett håll och mina föräldrar på ett par andra håll, med också lite mer än en timmes körning. Sen om man sätter det i perspektiv så är ju det ingenting. Om vi tänker tillbaka på vikingatiden så bodde ju alla tillsammans. Om ens make var handelsman så reste ju han och då sågs man kanske inte på ett år eller fler. Vi bor ju iallafall i samma land och kan lätt köra och hälsa på varandra över dagen.
Jag fick ett litet häfte med stickmönster av svärmor. Sticksuget slog till. Jag har 3 projekt redan igång där hemma. Behöver nog ta itu med dem först.
Önskar att jag kunde fota månen och visa dig. Den är helt magisk ikväll. Det var ju fullmåne i tisdags så den är ju på väg att minska men den är extra stor och lite orange. Stjärnorna lyser också extra ikväll. Jag passar på att få i mig energin. När jag var liten så tyckte jag att månen var läskig. När jag var 20 år åkte jag till Italien för att jobba som aupair. Då hade jag en väldig hemlängtan. Det var då månen fick en viktig roll i mitt liv. Eftersom jag kunde titta på månen och veta att mina nära och kära också kunde se månen. Den blev liksom kopplingen med Sverige och hemma. Stjärnorna har alltid fascinerat mig. Önskade mig ett teleskop som liten. Men skulle man ha ett bra som verkligen fungerade att se stjärnorna i, då kostade det mer än vad vi hade råd med. Nu nöjer jag mig med att bli uppslukad av dess skönhet med blotta ögat.
Alla barnen sover och det är lugnt och stilla i bilen.
Sov gott alla!
Jag går med Frid! /Sol