Månad: januari 2022

Publicerat

Stormen Malik

I lördags drog stormen Malik över Sverige, iallafall över den södra delen av Sverige. Frid var iväg och jag var hemma själv med våra två yngsta. Jag tycker det är lite jobbigt med stormar. Jag känner mig liten och maktlös när naturen ryter ifrån. Men min mamma hade varnat mig att det skulle komma en storm och därför var jag förberedd. Redan på lördagsförmiddagen var jag ute i trädgården och stormsäkrade. Plockade in allt löst och lade ner bänkar och stolar som jag inte behövde ställa in. Jag matade även våra kaniner och bar in ved till vår kamin. Sen gick jag in och låste dörren. Det tog ett par timmar sen var stormen över oss. Den slet och drog. Våra lampor blinkade några gånger på kvällen när mörkret hade lagt sig över bygden och jag tog fram ficklampor, ljus och tändare. Vi fick ha kvar strömmen som tur var. Jag och döttrarna hade en mysig kväll trots allt med film och godis. Dagen efter gick jag ut och inspekterade vår trädgård och vårt hus. Stormen hade varit snäll mot oss och allt såg okej ut. Vår basketkorgställning blev sned i förra stormen och den blev ännu mer sned i denna. Den kommer behöva rätas upp innan basketspel kan ske!

Idag skiner solen och jag är full av energi. Jag har dammsugit, tvättat golv, kört en tvätt, bytt duk på vårt tv-rums bord mm. Känns jättebra. Nu sitter jag och jobbar och ska göra så tills barnen ska hämtas. Jag måste passa mig lite eftersom min kropp inte alltid är med på noterna när det gäller full fart. Den kan mycket väl protestera högt och sen blir jag liggande. När jag får sånt ryck brukar jag få bromsa mig efter ett tag trots att jag vill köra på. Annars kan det komma ett kraftigt bakslag. Men jag vet detta nu och har lärt känna min kropp och mina begränsningar.

Jag skriver på min självhjälps bok. Men även på ett par andra manus. Tycker det är skönt att ha igång många projekt. Fastnar man på ett manus är det bara att ta ett annat och det första kan då vila. Ibland är det en bra idé för då kommer det ny kraft och energi. Titeln till min självhjälps bok är inte riktigt spikad än. Men det är en handbok i personlig utveckling. Där du får fakta, personliga anekdoter och råd blandat i en härlig röra. Det är skrivet utifrån kvinnligt perspektiv för kvinnor och om kvinnor.

Nu ska jag återgå till mitt bokskrivande!

Jag går med Frid! / Sol

 

Publicerat

Rensa

Det känns som vi inte gör annat än rensar men det är ju trots allt två hushåll som har gått samman även om det är några år sen nu. Vi har även börjat om med en liten bebis (som nu är 3 år).  Det är mycket som har tagit vår tid. Men nu känner vi att vi börjar få både mer tid och energi. Vår yngsta har sovit dåligt sen hon föddes så att vi nu får sova mer gör mycket på sig. Hon är dessutom så stor nu att jag kan berätta för henne när jag går ner i tvättstugan och om hon vill mig något så går hon ner till mig. Både jag och frun är samlare och mitt intresse för hantverk tar sin lilla plats. Vi hyrde en lokal ett tag för att ha vävstolar och yogastudio/fotostudio i. Men vi valde att säga upp lokalen och ta hem vävstolarna. Vi har rensat ur vårt ena källarrum för att sätta upp (förhoppningsvis) två vävstolar. Men det är ju fortfarande familjelivet som går i första hand och med fyra barn är där alltid tvätt att ta hand om, disk som ska diskas och mat som ska lagas och serveras. Denna helg går vi och väntar på provsvar på C och kan därmed inte träffa någon och därför passar vi på att rensa. Vintervädret är dessutom inte särskilt upplyftande. Barnen har lekt och pysslat. Vi har bland annat tittat igenom några lådor med sparade dukar. Det blev några som skulle skänkas och vi fick ordning på resterande. Det drog med sig att vi fick rensa ur vår klädkammare och organiserat runt bland handdukar och dylikt. Vi hittade fler diskhanddukar och därmed blev de också sorterade. Det blev en hög som hade fläckar och de ska klippas ner till servetter. Vi ska ha de tillgängliga när vi äter. Allt för att spara på miljön. Jag fick även tittat igenom en låda som var fylld med syböcker och liknande. Nu står de istället på plats i min arbetshörna. Hittade även tyger som simmade rundor och fick de på plats. Det känns så skönt att ha fått ordning på så mycket och imorgon fortsätter vi.

Önskar dig en trevlig lördagskväll!

Jag går med Frid! /Sol

Publicerat

Nytt år 2022

Hej och välkomna till vår blogg.

Jag som skriver heter Sol och lever med min fru Frid och våra 4 barn.

Bloggen har stått stilla av olika skäl men nu tänkte jag blåsa liv i den igen. Är inte riktigt säker på hur jag kommer att göra än. Om det blir ett inlägg i veckan eller oftare. Vi får se hur jag gör.

Nu har det gått 2 år sen pandemin svepte sin skräck över moder jord. Jag tänker inte gå in något närmre i detta men det är ju något vi lever med varje dag oavsett vi vill eller ej.  I skrivande stund har vi ena dottern hemma för distansundervisning pga hög personalfrånvaro, den andra dottern är hemma pga hög personalfrånvaro på sin förskola, sonen ligger sjuk och Frid är hemma eftersom hennes kollega är sjuk. Så visst är vi påverkade av läget.

 

Vårt vikingaliv som vi tänkte dela här tog hastigt slut när alla marknader ställdes in. De har ju inte kommit igång igen. Vårt älskade Åland har vi inte besökt på 2 år. Men nomaderna i oss börjar bli rastlösa och ett enklare liv lockar. Vi följer folk på instagram som lever så kallat vanlife. Detta är kanske inte det lättaste livet med 4 barn. Speciellt inte i Sverige med vårt klimat. Det är få dagar vi kan vara ute utan att drabbas av kyla eller någon form av nederbörd. Det kräver lite mer av ett liv i bil. Sen har våra barn skolplikt vilket också försvårar resandet. Men vi har nog kommit fram till en kompromiss. Vi får se hur det blir. Vi fick smak på livet som nomader när vi begav oss med yngsta dottern på en lång Sverigeresa i somras. Vi hade bara två veckor på oss och valde att köra med vår 9-personersbil. Efter att ha tagit ut säten kunde vi lägga in en madrass att sova på och packade kläder och mat i plastlådor med lock. Resan började med att vi körde från Skåne upp till Gamla Uppsala. Därefter begav vi oss till kompisar på östkusten, runt Umeå och Luleå. Abisko var målet och dit kom vi. Det var ganska svalt och blåsigt men det var en upplevelse att ha varit där. Största upplevelsen blev Stora sjöfallet utanför Jokkmokk. Jag föll som en fura och hade vi kunnat hade vi nog flyttat till Jokkmokk på studs. Energierna och naturen trollband oss fullständigt. En annan upplevelse som berörde ända in var Samemuseet. Det berörde så djupt att jag inte kunde dela med mig av upplevelsen på länge. Det väckte så mycket avsky, så många varför och hur! Precis som i Amerika där ursprungsbefolkningen också blev så fruktansvärt illa behandlad. Fast ändå har jag fått veta mer om dem än om vår egen ursprungsbefolkning. Vår egen historia är så pass förmörkad att många av våra nordligaste folk har tappat sitt språk, sina traditioner och kultur. Tappat och tappat, de blev ju tvingade.

Resan var varm och vi hade tur med vädret. Vi gjorde mat utomhus och det regnade bara vid ca 3 tillfällen. Vi körde i genomsnitt fem h/dag med bilen. Vår nyblivna treåring var alldeles fantastisk men var ganska trött på att åka bil på vägen hem och det var hon ju faktiskt inte ensam om att tycka.

Om vi vill göra om det? JAAAAA!!!!

Jag går med Frid! /Sol