2016-10-24 Lördagsnöje

Man kan knappt föreställa sig ett bättre lördagsnöje än att virka/nålbinda strumpor med älsklingen. 😉

Vi har valt att arbeta med ”virkad nålbindning” vid strumptillverkning. Det är en virkteknik som ger ett resultat vilket ser ut som nålbindning, men går avsevärt snabbare. Huruvida tekniken fanns på vikingatiden är tveksamt, men ibland går praktiskt före historiskt korrekt. Det behövs ganska många strumpor till fem personer…

Till den virkade nålbindningen använder vi ullgarn, gärna växtfärgat. Denna gången valde Sol ett garn vi hade på lager, möjligen inköpt på loppis tidigare, och Frid fyra olika växtfärgade garner vilka införskaffats på Fotevikens sommarmarknad.

 

2016-10-22 Film om utgrävningarna i Uppåkra

Iförda bästa vikingastassen satte vi oss igår kväll i ”Röda faran” med siktet inställt på Staffanstorps rådhus. Vi hade sett på Facebook att det skulle visas en film om utgrävningarna i Uppåkra där. Samtidigt var det någon form av kulturkväll i Staffanstorp.

Efter lite trixande med GPS:en hittade vi rätt. Utanför fullmäktigesalen, där filmen skulle visas, fanns diverse lokala föreningar och hantverkare som gjorde reklam för sin verksamhet och sina varor. Vi fick genast en packe informationsmaterial av teaterföreningen, de tyckte nog vi såg ut som potentiella medlemmar. En man som tillverkade och sålde singlade bollar, var väldigt intresserad av våra kläder. Vi pratade en stund och han kom med förslaget att vi skulle delta på något hantverksarrangemang framöver. Han ville gärna visa upp sådana ”supernördar” som lever med sin passion på riktigt och inte bara tillverkar något som sedan ligger glömt i ett skåp.

Filmen var intressant. Den ska finnas tillgänglig för skolklasser fr o m nu, vilket är mycket bra. Dax att folk förstår att Sveriges största fyndplats från vikingatiden inte är Birka! Representanten från Uppåkra berättade om svårigheterna att få ekonomiska bidrag till utgrävningarna av det enorma området. Om 100 arkeologer jobbade varje dag i 100 år skulle man kanske hinna… Tydligen var de inte så intresserade i Stockholm eftersom området var danskt på den tiden. Och Danmark var inte intresserade att ge ekonomiska bidrag eftersom det var ”förlorad mark”.

Försedda med broschyrer om Uppåkra och Uppåkras vänförening styrde vi kosan hemåt mot Hörby.